The Western Canon

  

.

 Så var det söndag kväll...

... söndag kväll...

Klockan är 22.10,

Sitter och väntar på att klockan ska bli 23.00, så jag kan arbeta igen. Klockar sekunderna. Nu har hjärnan varit nerkopplad 10 timmar. Det är den alltid mellan kl 13 och kl 23. Det kallas "svagt arbetsminne". 

Grejen är ju att det varit exakt likadant sedan jag började använda detta så kallade arbetsminne för första gången, från första året i skolan. Hjärnan bara kopplade ner ett visst klockslag, sen var det ajöss med mig. Allt efter kl 13 i skolan var mental frånvaro, bortkastad tid, jag befann mig nån annanstans.

Det är alltså kroniskt. Det har varit likadant i alla tider och kommer vara likadant till tidens slut. 

Jag har reflekterat över detta hela livet också, men först nu har jag namn på det, nedsatt arbetsminne heter det visst och man vet mycket om det som man har nytta av: 1. man vet att andra har samma sak (vintersportare Jon Olsson tex). 2: man vet att det inte går att påverka på något sätt, liksom bara att acceptera, rätta sig efter naturens lagar.

Man ska inte vara besviken på naturen.

Never.

Och bitterhet, det är en lyx.

Och man ska inte bruka våld på naturen, en tänkare sa att livets mening är att "bli den man är", och det är det jag håller på med just nu...  

Min hjärna och min dator är extremt lika förresten, går liksom i vågor, minnet tar plötsligt slut ibland, sakta men säkert börjar den gå igång igen efter den stora kraschen tidigare idag, hjärnans hårddisk alltså, den som varit avstängd 10 timmar, alltså, ska skriva klart drapan om The Western Canon.

Som tur är, det finns sju vakna timmar till på dygnet, när man dragit av de där 10...

Som tur är, det finns andra saker i livet att göra också, än att skriva.

Farmor och farfar hade roligt på äldre dar. De skrattade mycket.

De skrattade annorlunda.

Ljudet ni vet, falsett... ibland...

Från magen ibland...

Deras skratt kunde skrämma barn.
Skratt inifrån...

...ur... 

...inävlorna.  
Jag har funderat en del på deras smått absurda utbrott hemma i köket.

Man har trott att de kompenserade något...

Ingen vild gissning, att de samlat på sig massa icke använda saker. Ett förråd under alla år av kyrkobesök som nu fick utlopp.
Skrattet som revansch.

Det var våldsamma attacker, tårarna rann. 
De kunde inte stå upprätta, tvungna ligga... sitta...uppsöka gungstolen...

När de skrattade.
Hejdlösa groteska skrattsalvor.

 

Förr i världen satt man ju knäpptysta vid matbordet och man skrattade inte framför teven som vi, och att skratta på söndagar var absolut förbjudet, en dödssynd. Men de kunde ha roligt, och kanske inte så konstigt att överdrev festerna när det väl var dags..

Grekerna hade också urladdningar mitt i allvaret,  Athen och alla städer, en dag varje månad samlades folket för gigantiska sociala utlevelser som skulle chocka oss nutida...

Farmor och farfar levde ett slags 1700-talsliv fram till pensionen och jag tror att de skrattade mycket lördagar, under dansen, "koskenpinnen", kortspelen. 
De skrattade ingenting under veckorna...

Två nya otroliga filmer på imgur.com. Direkt från gatan. En New York-are, en skrattattack i St Petersburg. Man får inte skratta i Ryssland, det är det som gör den så rolig...

Alla människor såg gravallvarliga ut förr, på fotografierna från tidigare århundranden finns inte ett leende, vi rajerar över det men i nästa sekund, när man tänkt till lite, fastnar skrattet i halsen.

Livet var ingen lek då, som det är idag. 
Facebook kontra bilderna på Ancestry. Skrattet, den stora förändringen i The History of Man Kind. 
Det uppstår alltid en förvrängning när vi projicerar nuet på gamla tider. En sak vet vi i alla fall:  - om avståndet mellan då och nu och facebook - de fejkade aldrig... 
När de skrattade, då var på riktigt.

De log nog en hel del, vikingarna, skrattade i akutfall, grejen var ju att de aldrig grät heller på den tiden, inte tillåtet, när tårarna kom var det av misstag, när det hände var det fullständigt oundvikligt.
Om vi skulle byta plats med varandra, om de skulle sitta och titta på oss i stället för vi på dom, skulle de ju bara se arroganta hånskrattande skitstövlar. Livet var en kamp. Det var real stuff, äkta, en strid för dagliga brödet. Det fanns inte mycket att skratta åt.

Det fanns säkert lika mycket att skratta åt men skillnaden var att de inte skrattade på beställning. 
2017. Verkligheten räcker inte till och vi tillfredagsfredsställer behovet på nätet och finner en virtuell humorgemenskap på imgur.com, och inbillar oss att människan var annorlunda i det men det var samma behov, samma behov, andra villkor, andra förutsättningar, möjligheter, man fick skratta i smyg...

Okej det var annorlunda...
Den skyhöga status leendet fått nu fanns inte på den tiden.   
Vi skrattar dygnet runt nu. Spelar ingen roll vilken tid på dygnet facebookposten publiceras. Det är alltid leenden.  
Vi ser deras stirrande när vi släktforskar, när vi kommer till Allt för Sverige, de ser ut som freaks, inte bara Strindberg och Nietzsche som vissa tror, alla såg ut så framför kameran.

Det allvarliga ansiktuttrycket hade status, det symboliserade överlevnad, och de var ju liksom inte vana vid kamera heller, som vi...
Peter Englund har kallats humorbefriad, men han är tillfredsställer behovet på andra sätt, han förknippas med den äldre historieskrivningen, alltså kungarna och krigen men han har också skrivit mycket om det lilla livet, triviala vardagssaker. Han har bland annat gett ut en essäbok om historien bakom kuriösa fenomen, som alltid, det handlar om ekonomi...    
Han vet förutsättningen: det fanns ingen marknad för leenden på 1600-talet. 
Humorn har hög status idag tack och lov, inte bara på nätet, humorn är den dominerande genren på twitter och sajterna men glöm inte bort: garvet är delvis fortfaranade en lyx i världen, samma då som nu, de hade inte råd att skratta förr, skrattets historia är en ekonomisk fråga.

Vi är bortskämda.

Vi har datorer, om vi inte kan skratta med våra partner längre. 

Vi har tid.

Vi har råd.

Med skratt. 

Vikingarna, grekerna, de festade duktigt, om de ser oss idag lär de hånskratta åt våra futtiga försök... Det allvarliga livet som man levde förr kanske var mycket roligare ...vi kanske är lurade, det skenbara glädjen, lyckan olyckan ni vet, omöjligt att veta hur det egentligen var...

.... under den stenhårda masken. De kanske gick runt i ett konstant lyckorus på 1000-talet.

Skrattets historia.

Visst kunde de ha roligt, då och då...på 20-talet, 1700-talet, vikingarna, grekerna; och då hade de FÖR roligt, orgier.. men det var inget man sysslade med i vardagen, det tillhörde högtiden, helg, fest...

Skrattet var en välplanerad händelse. De hade inte Americas funnies homevideo, de skrattade inte när barn drattade på ändan.

De skrattade inte åt samma saker som vi.

Finns böcker om det också, helt säkert... Den stora förändringen i tideräkningen... Vi skrattar mer, gör det i vardagen, behöver inte anordna fest ...

 Skrattet och alla andra tecken...

Det finns andra tecken.

På glädje.

Ögon, öron, mun...

Svans

On the way to greet you!

 

 

Söndag igen dårå, söndag...

The Western Canon-butiken ska stängas, äntligen.

Den känslan...hänga upp skylten under Canon...

"Semesterstängt".

Förra söndagen inleddes denna pärs, en genomgång av allt man tänkt kring monstertemat, Den Västerländska Kanon, dessa sjutton år, detta millenium. I förlängningen och praktiken berör ju denna infekterade debatt allt grundläggande i kulturen, vår syn på historien.
Tre slutord som R.I.P.:
Förhoppningsvis är butiken stängd i våra åsiktsböcker och vårt kära tabloidlandskap, debatten avslutad, förhoppningsvis pågår förändringen helt naturligt framöver, av sig själv.
Rest In Peace.
Förhoppningsvis står det på gravstenen: jag behövdes, jag var nödvändig och viktig och nu behövs jag inte mer. 
Förhoppningsvis behöver vi inte någon specialvetenskaper i framtiden som heter genusvetenskap.
.
Den korta texten om Anne Conway nedan sammanfattar vad saken handlar om, förändringsivern, varför och hur, vad syftet med allt är. Kulturdebatten med stort K i väst senaste 30 åren (sammanfaller med det postmodernistiska) kan ju vara en aning förvirrande. Ville blanda upp drinken med filmfotografier, eller annan trivselsmak, att vara så pedagogisk och Leif GW-förklarande i utredningen så möjligt...
Vi håller på smälter det nu som bäst.
En ganska stark cocktail
Japp, det är förvirrande.
.
Som vanligt, två sidor, som i alla debatter, två åsiktspaket.
Som vanligt, båda sidor har rätt på sitt sätt. 

Man måste ha åsiker om allting och det går att pressa fram åsikter utan att ta ställning för någon sida... 

Men inte i detta fall.

Slutorden, en utredning. 
Tre punkter: en översikt vad frågan handlar om, reda ut vad som hänt, vilka som sagt vad, och sen ett domslut... 
Grundfrågan, kan man göra om historia i efterhand och i så fall hur? Svaret, premisserna olika beroende på vetenskap. I diciplinen Historia går det utmärkt att lyfta fram nya namn i böckerna men nästan omöjligt i den andra ytterligheten, Naturvetenskapen, det är en exakt vetenskap, en kunskapsutveckling vi kartlagt i detalj, vad nytt kan tilläggas,

Den känns ganska sluten... kedjan av tekniska framsteg fram till artonhundratalet. 
Men det finns ett sätt att göra om historien.

Man kan "göra en Nietzsche"
Fenomenet rör mest filosofi och litteratur, berättelsen om Conway som finns nedan tex, man kan alltså göra en person betydelsefull i framtiden, trots att den inte hittills påverkat Canon, inte hade något inflytande på samtiden. 
Låter flummigt?  Jo, men det är många författare som nått berömmelse först efter sin död. 
Det är väl inte särskilt troligt att det går att finna någon sådan person från tiden före 1800-talet även om Conway förhoppningsvis blir aktat namn i framtiden men som teoretiskt resonemang spännande, Nietzsche hade tex inte särskilt stor påverkan på samtiden men enormt inflytande över framtiden...

Han hade ju en sanslös påverkan på alla vetenskaper under 1900-talet, litteratur, filosofi, psykologi, osv.

Rent hypotetiskt skulle alltså en hittills okänd författare från 1600-talet kunna vara en gigant år 2100, om denne hen haft något sensationellt att komma med...
Vi måste ändå vara realister, inse att vi dammsugit vår historia rätt grundligt nu år 2017, genusvetenskapens relation till det förflutna är väldigt hypotetisk inom alla discipliner, har man upptäckt när man läst på temat, den innehåller många långa teoretiska funderingar om saker man kan göra, saker som KAN hända...

Som man förstår aldrig kommer hända. 
Apropå det... en annan sak...

Jag gillar inte att uttrycket "vita manliga" nämns nedsättande i samband med litteraturens kanon.

Det händer titt som tätt.

Det hände t ex samband med förra årets nobelpris.

Jag såg uttrycket i en artikel i svd nyligen som kommenterade nobelpristagaren också.      
Jag har alltid haft, oavsett deras privata förhållanden, egenheter, genre, etniska ursprung, oavsett könstillhörighet, en orubblig respekt för namnen som nämns i vetenskapshistorien, den så kallade kanon, vilket jag inte har för namnen i övriga historieböcker för övrigt, jag menar regenterna, de politiska och religiösa makthavarna. 
 

Mänsklighetens hjältar.

Den humanistiska värdegrundens viktigaste stöttepelare. Det skrevs mycket strunt i akademiska världen på 1800-talet och första fjärdedelen av 1900-talet, förra sommaren gjorde jag en studie kring detta, vitboken, och det var en svart historia. Och de som formulerar tankar i morgontidningarna just nu, skriver in sig på fel sida historien, det är fel tid för såna saker nu.

De mörka krafterna och deras osynliga språkrör.

Det finns en allmän utredd ilska bland demokrater mot de akademiska personer som värderar (tex förra årets pristagare, mannen med judiska rötter som influerade medborgarrättsrörelsen mer än någon annan inom rasen) utifrån kön eller ras, etnicitet. 
2010-talsskribenterna. 
Jag delar H Blooms inställning att det bara är namn som Robinson, Hamlet, Mooby Dick, Västfronten, osv som håller det skakiga humanistiska bygget fortfarande uppe, i bloggens tideräkning borde vi mobilisera försvaret igen, inse att timmen är sen för hela det humana projektet, det är en otäck era, tiden efter det postmoderna, nyliberala, och i USA och svenska dagstidningar, fortfarande mitt i.

Vi blir fort gamla, några saker brinner upp . 

Men två saker försvinner aldrig

De blir bara starkare med åren

Kärleken till naturvetenskapens hjältar och framförallt Den västerlandets språkliga kanon, namnen som är fria ordets skapare, t ex Aiskylos, Shakespeare, Voltaire, Göethe, Homeros, Swift, Hume, osv.

Den okränkbara respekten för de som skapade en kommande tvåtusenårig värdegrund        

Debattsidorna exploderade när en politiker år 2006 kom med förslaget om en kanonlista, det som provocerade då var ju att det var en politiker...

Vi behöver folk som talar om för oss "vad vi ska lära oss", annars lär vi oss inget, blir brunskjortor, eller något annat, det måste finnas folk som berättar "vad vi ska läsa" annars har vi ingen opposition mot något, inget att göra revolt emot, men de får inte vara politiker. Men allvarligt, jag har egentligen aldrig förstått själva problemet och frågeställningen kring just den grejen, det som gjort hela Kanondebatten förvirrande...
Hela denna trettioåriga monsterdebatt kretsar kring listan och den finns ju redan överallt, i all undervisning, all studentlitteratur, och vad är nytt?
Besynnerlig utgångspunkt, alltså...

Jag förstod alltså inte vad som var nytt, reaktionen var också obegriplig ... Vad provocerar med NAMN? Definitionen av historia är ju namn, verk/arbete, årtal, vi måste ju liksom ha en lista inom alla dicipliner, annars är det ingen historia...  en historia utan Canon, vad är det? 
Alla sympatiserar ju annars med det stora projekt som pågår, att förändra historien (huvudsaken i klarspråk: fler kvinnor ska omnämnas, kanonfrågan berör flera saker i och för sig, till exempel vill man inte begränsa historien till västerlandet, Europafixeringen debatteras, några vill se etnisk breddning också). Projektet går inte att stoppa och alla sympatiserar med det, grundtanken i alla fall, det är ganska självklart (det har funnits lika många eller till och med fler kvinnor än män i historien, alltså haft lika stor historisk betydelse som män, rent logiskt har de spelat lika stor roll för mänskligheten i ett större perspektiv, jo, alla tycker att detta med kvinnonamnen är en relevant fråga, det trista kvinnliga hämndbegäret på historien som finns just nu tjänar ingen på).     
När det kommer till det allmäna som kallas Historia är det inga problem (disciplinen vi känner igen från grundskolan, mänsklighetens utveckling i stort, epokerna, nationerna, det politiska, ekonomiska, vardagslivet, krigen, regenterna, ja ni vet). En diciplin där fokus skiftat genom åren och man flytta det ännu mer från kungarna och krigen och i så fall enkelt att lyfta in kvinnonamn.  
Men det blir problem när verkligheten kommer in i specialvetenskaper (litteraturhistoria, naturvetenskapshistoria, historia inom juridik, kriminologi, filosofi, psykologi osv), av en anledning: det finns kvinnliga namn att hitta...
Hur gör man då? 

Vi måste försöka, man kan utöka urvalet men man kan inte rensa bort namn ur kanon , hur vita och manliga de än är.

Angående litteraturen, det råder viss klassblandning förr och nu, vad än svd 2017 tycker om Västfronten---- och formulerar sig om elitism... de var en smula längre fram i utvecklingen... än våra egna samtida språkliga ansträngningar senaste tjugo-tjugofem åren.

Man ska radera bort Defoe, Swift, eftersom de var "one-hit-wonders"...nej...

 De ÄR historia, även om vi skiter i dom idag så ÄR dom historia.... de kommer ju alltid ha gjort det de gjort... alltså påverkat århundranden som följde ENORMT....

De har skrivit historia, hur framtiden än vänder och vrider på det...      

 

SÖNDAG 15 JULI

 Kul att gå in här och skriva dagens datum. 

Så man får reda på..

...vilken dag det är idag.

Finns många anledningar att ha en egen blogg. Satt och funderade över det under Hobbit: En oväntad resa.  Man brukar skriva vädret. Och maten man äter. 

Och då blev man trött. 

Och plötsligt var det söndag. 

Pics är och förblir en krydda i tillvaron however.

Imorgon ska jag slutföra veckan med The Western Canon, äntligen. Fick en tanke helt plötsligt att göra en läsbar blogg. Man får en sån idé en gång i månaden, ja tror faktiskt jag ska göra det, vad är det, en läsbar blogg är en rolig blogg, en blogg med roliga texter och roliga bilder och vad är roliga bilder, det kan vara bilder i alla kategorier. Bara de är roliga. Kategorin tänkvärda citat lr Kategorin vackra djur och natur eller resepics, lr Kategorin kändisar och historia, det är också roliga bilder. Skrattar lika mycket eller mer åt dom än de som dyker upp om man skriver ordet "skämt" på google... Googlade på "svensk sommar skämt" och bland de hundratals som dök upp fanns inte en enda rolig, inte en enda, det i sig var ju lite komiskt när man googlar på "skämt"...

Inte ens någon smårolig! Ingen i närheten att vara publicerbar... Gav mig ut på bildäventyr nu ikväll, pic-safari, jagar man nätbilder får man ställa in sig på nåljakt i myrstack, sila sila, generellt är väl ett foto av 1000 möjlig att återanvända, av tusen bilder som finns på nätet hittar man en av klass om man håller till på google, och det räcker ju, då har man fort hundra vassa nerladdade...

Finns väl 50 miljarder pics på nätet, varje människa måste ha bidragit med tio i alla fall, hur många har man själv strött ut i cyberrymden..? Instafolket, facebookarna, de har bidragit med många hundra var har man sett, direkt från mobilen... 

Konstigt att inte hela cyberspace kollapsar.

Bilderna. De flesta hittills är hittade på google. Klar andraplats twitter.  

Jämn fördelning mellan fotosajterna imgur, insta, flkr. Och ett par tre andra småsajter som man besöker titt som tätt, hittade fem sex genialiska stenmarkare ikväll, av de hundra stenmarkare man gick igenom på jakten...

Alltså , texten jag skrev i morse nedan är en citattext. 

Så här: 

1. Första meningen i varje stycke är ett Tranströmer- citat. 

2. Andra meningen i varje stycke är ett citat av O Wilde. 

3. Tredje meningen i varje stycke ett Woody Allen-citat.

4 Sista meningen i varje stycke ett citat från Norén.

Blev rätt märkligt måste jag säga...

Sommar och sol, som Marcoolio sa, många resor inplanerade nu, mycket sol bokat, bad, spelar ingen roll var man är, samma sak i huvudet, hjärnarbete i juli... Ett dilemma: bara på förmiddagen funkar det, hjärnan, men då är det svårt att sitta inomhus, blir svårare och svårare ju längre juli lider, svårt att andas, man borde skriva på kvällen när man sitta inne. Men då funkar den inte. Hjärnan.    

Avstängd. 

Häpp.

En läsbar blogg...

Okej.

Grundtanken med bilder i blogg är ju annars att de ska synka med text på nåt sätt, och en mix, lika delar privata bilder från mobilen, och humor, citat, djur och natur, ikonerna osv.

Har varit för många kändisar på slutet kom jag på, ett 20-tal superoliga videos nerladdade, video roligast men vill nog inte lägga upp dom eftersom det blir så tung sajt. Tror jag. Video måste väl väga mer. Och göra sidan slö på sikt. Tära på sajtminnet...

Har aldrig haft nån tanke på att göra någon läsbar eller besöksbar blogg, egen skull, egna syften, vill lära mig saker om historien och kan bara göra det genom att skriva, skapa något kring det och det är en sak att rekommendera alla, livet blir faktiskt mycket roligare när man känner till de historiska personerna någorlunda. Har jag upptäckt. Plötsligt jättekul, att surfa. 

Historiska personer.

Vill radera de gamla flummiga texterna, men tekniska problem...

Tekniska problem.

Midnatt. 15 juni, hoppsan kerstin... Time is a jetplan, moves to fast. Nu börjar sommaren på allvar, skriver på en hemlig sak fram till kl 13 varje dag just nu, sen kopplar hjärnbatteriet ner, omöjligt få fram något mer, hjärnan nerkopplad sen till kl 23 .... Då skriver jag här. Blogg. Den märkliga hjärnan. 

Den underliga hjärnan, man behöver många år för att förstå hur den fungerar...

Satt ur spel på eftermiddagen, har nog alltid varit så, men först nu man reflekterar över det.

De första timmarna är det full sula på hjärncellerna, gäller att passa på...

Ska bli underbart skönt imorgon när man är färdig med temat som pågått en vecka, the Western Canon, dra en suck av lättnad, ett otroligt ansträngande tema, tungt, komplicerat och lätt malplacerat, inget internettema väl, sen kan det bli normalt igen, inget flummande... igår var en märklig dag, tre personer som sällan ringer ringde, man får en kick, en annan märklig sak var att man började flumma iväg rejält, tidernas flum, världsrekord i flum... vet inte varför man började tänka på framtiden, framtiden om hundra år... När man skulle skapa topplistan "historiska händelser"... Skrattattack. Flum flum flum eftersom vi inte lever om hundra år men sant flum förmodligen. Flummet handlade om robotiken och matriarkatet och nätet såklart och Thatcher och Katarina den Stora och kvinnliga chefer och mobbing och utfrysningar och interna kvinnostriderna och plötsligt skraj för globala matriarkatet om hundra år, borde inte läst den där boken, Kvinnliga psykopater. 

 

Clint Eastwood, Big Ben, 1968

 
 

The Western Canon, det går att placera in några nya namn i efterhand..?

...för historien i framtiden?

Form och Materia, ande och materia, eller kropp och själ, de ogreppbara begreppen, den flummiga delen av filosofin, den som har sin utgångspunkt i Aristoteles metafysik. Den finns överallt i allt som skrevs på området under 1600-talet.  

Centralt i Hegels snåriga metafysik också... Från den här tiden har man hittat undangömda ord, ett nytt namn ska ta plats i läroböckerna, syftet med nya namn är ju att bredda och utöka historien, tydligare: vi vill få in det andra könet...

Historien om våra vetenskaper har varit enkönad. Till hundra procent. Fram till artonhundratalet...

1600-talet, epoken kallas den tidigmoderna, Decartes var den store, klassikern, till de kanoniska räknas även Hobbles, Spinoza, Leibnitz.

Det fanns en kvinna som hette Lady Conway, hon försökte reda ut begreppen på modet denna övergångsperiod från religion och aristotelism till natur, upplysning, efter hennes bortgång hittade man ett kvarlämnat filosofiskt manusskript som gavs ut under titeln Principles, först i nyutgåva över trehundra år senare, 1996, blev den tillgänglig för allmänheten.

Anne Conway ansågs mycket begåvad men blev marginalisererad av samtiden och stannat i marginalen, kvinnor hade inte tillträde till institutionerna förrän på 1800-talet, befann sig till största del utanför den lärda världen, de skrev med osynligt bläck. Men några tilläts ändå verka och kallades då "lärda utöver sitt kön". 

Hon skrev filosofiskt i brev också som finns bevarade. Det fanns även samtida som menade att hennes bidrag var viktigt, tex Hobbles, därmed har hon ju påverkat kanon och i de framtida uppslagsverken lär hon absolut få en plats, trots den begränsade produktionen, som kronologiskt den tidigaste av kvinnor i denna vetenskapshistoria. The Western Canon of Philosophy.

Det hon tänkte och skrev var väl ungefär lika flummigt och abstrakt som allt annat det århundradet.

Ett exempel på genusforskning, och på att skriva om, utöka, den västerländska historien, och de som sitter vid bänkarna på universiteten år 2050 kommer alltså kunna läsa om Conway, kanske med mer avspänd syn på The Western Canon därmed, det vita manliga monstret, en mindre uppjagad, neurotisk relation. 

En junimorgon då det är för tidigt att vakna men för sent att somna om. Det är bara tråkiga människor som är roliga vid frukosten. Sex lindrar spänningar och kärlek orsakar dom. Då sa hon att vi kanske dör på samma gång, på samma dag, hon sa att hon ville ligga i samma grav, i samma kista när vi var döda, jag sa att det ska vi inte göra, då får jag bara ligga och frysa, eftersom hon alltid tar hela täcket. 

Några böcker jag läst passerar förbi som gamla seglare på väg till Bermuda-triangeln för att försvinna utan spår...  Bästa sättet att lyckas är att överdriva. Världen tycktes indelad i onda och goda människor, de goda sov bättre, de onda njöt av de vakna timmarna bättre. Jag är redan död på något sätt som jag inte förstår, har redan lämnat allting bakom mig och det bekymrar mig inte, för jag når det inte, och ingenting når mig, och det var skönt att förstå att jag hade det så mycket bättre och naturligare som död, än som levande.

 Encykopedin, en meter i bokhyllan, jag lärde mig läsa i den, men varje människa får sin egen encyklopedi skriven, den växer fram i varje själ. När man blir kär börjar man med att bedra sig själv, sen övergår man till att bedra andra. De vackraste är alltid de tråkigaste, och det är anledningen till att somliga slutar att tro på Gud. Venedig är en otrolig stad i alla fall om man tänker åka dit i romantiska ärenden, säg till mig när ni ska åka så ger jag er adressen till ett fantastiskt hotell i Venedig. 

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk. Bildning är en bra sak men då ska man komma ihåg att ingenting som är värt att veta kan läras ut. Intellektuella är som maffian, de dödar bara sina egna. Plikten att ta allt som det kommer utan att bli ertappad, att man plötsligt blivit gubbe fast man ler som en pojke, ja, hur känner man sig när man är förtiåtta år, ja, som när man var sjutton år och man pratar med sig själv som sjuttonåring och man begriper inte vems ansikte det är som man står och rakar varje morgon... vem är det?

 Jag ligger på rygg och vet inte om jag sover eller är vaken. Det finns bara två tragedier i livet, den första är att inte få det man vill ha, den andra är att få det. Någon frågade mig en gång om det var min dröm att finnas i folks hjärtan, och jag svarade att jag hellre vill leva i min lägenhet, och det är verkligen så jag känner. Jag kan gå omkring hur länge som helst och småkrämpa utan att bry mig att gå till läkare men Henrik, kan du inte hitta ett sätt att få honom att inte hälla i sig så mycket, finns inget sånt sätt, då blir han arg, han är precis som en hund, man ska inte titta dom i ögonen, då blir dom aggressiva, dom hugger när dom känner att dom blir genomskådade.

 Vi levande spikar nedhamrade i samhället! Jag kan motstå allt utom frestelse. Inför gud tillhör jag den lojala oppositionen. Han påstod föresten att det förmodligen inte finns en enda kategori yrkesutövare som onanerar så mycket, eller ofta, som just författare... vad sa du, Racardo Muti, från Saltzburger Festspiele... som besatta, som råttor, författare är lika upptagna av sex som råttor som vet att de snart ska dö, för min del är det precis tvärtom, jag menar, jag tycker den krymper när man skriver, den krymper så otroligt, men det har jag hört, det finns två sorter, det finns runkförfattare, och knullförfattare.

Jag är omgiven av skrivtecken jag inte kan tyda, jag är alltigenom analfabet. Självkritik är en lyx. Sol är inte nyttigt för dig, allt våra lärare sa var bra för oss visade sig vara farligt, sol, mjölk, blodigt kött, folkhögskolan. Jag försöker göra mig av med allt jag har och bara gå runt på stan med det man verkligen behöver i en liten påse, och träffar man någon som säger Kom Vilhelm så vi oss av, inget problem , man har allt man behöver i påsen, allt jag behöver är medicinen, två tabletter per dag, jag måste ta två stycken per dag, för att inte bli kvinna... nej i år blir det nog inte, i år blir jag, två stycken... Annars förvandlas jag till kvinna. 

Mitt namn kommer som en ängel. Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria. Lyssna inte på vad lärarna säger, bara att titta på hur de ser ut så vet man hur livet verkligen kommer bli. Helst hade jag velat bo på Chelsea men så hittade jag ett hotell på Riverside som bestod av den mest otroliga lyx du kan föreställa dig, akta dig för lyx, har man väl fått en dos sitter man fast, man sitter där, det är värre än allt sex du kan föreställa dig, för det finns för mycket av allt och det är mycket trevligare att fantisera om hur det är än när man är där och håller på , eller hur? ...tycker inte du det också? 

Crocodile Dundee möter Queen Elizabeth 1980

Salvador Dali möter Walt Disney. 1957
Audrey Hepburn med husdjur. 1950
 

LÖRDAG 15 JULI

 Verkar svårt se på film...

När det är sommar. 

Mer en decembergrej... Vilka rullar är det ikväll?

Allvarligt... när man hållt på historien några veckor... grävt i den ... aningens aning för länge... börjar det kännas lite spooky...

Umgås med de döda. 

Man börjar undra hur Dick Harrisson och Peter Englund känner sig... de som umgåtts med de döda halva livet.

 Jag känner i alla fall enorm längtan efter levande människor nu. 

Tidigare idag eller ikväll eller när det var började man filosofera över epokgörande händelser... och det blev väldigt flummigt allting... 

Teknik. Rasfrågan. Genusfrågan. Miljöfrågan, klassfrågan, hälsofrågan, ekonomi...

Ja jösses...

Om hundra år lär historieböckerna berätta att internet var den största uppfinningen, den stora förändringen i mänsklighetens historia, ingen spekulation direkt... 

Orkar inte filosofera mer om det. Det sägs att kvinnans ökade makt i samhället är den stora förändringen senaste 150 åren, politiska rättigheterna, rösträtten, det jämställda inflytandet över vetenskaper och allt som styr utvecklingen...

 Ja, förändringen har varit stor och naturlig, vi reflekterar inte så mycket över det naturligheten, jo det gör vi ju, orkar inte filosofera över det i alla fall, men om hundra år kommer vi inte göra några värderingar om det är positivt eller negativt, lika lite som vi värderar nätet.  Eller massförstörelsevapen.

2080

Nätet kommer ju genomsyra allt, liksom inte att ha eller inte ha...

Grejen med alla nya upptäckter är att när de är upptäckta så är dom...

Stora uppfinningar, när de finns så finns de... Går liksom inte att avskaffa. Hur destruktiva och skadliga de än skulle visa sig vara. Tänker på kärnvapen. Tänker på cigaretter...

 Då uppstår en svart marknad. Om internet skulle visa sig skadligt om hundra år, om vi vill avskaffar internet, då uppstår en svart marknad....

Darknet. Feminism går inte att avskaffa, den uppfinningen är evig, som alla uppfinningar, hur mycket vi än försöker skämta bort dom.

 Trump är också evig, på sitt sätt. 

Känns som det blev väldigt flummigt allting... 

När jag filosoferade över historien kom jag alltså in på framtiden... Tänkte placera in genusutvecklingen på topplistan hur som helst, alltså som en positiv förändring i historien, men det kanske man får äta upp, det kanske går helt åt skogen med oss om 100 år, när kvinnorna tagit makten överallt i världen.

 Hade en bästa kompis förut, han fattade ingenting om framtiden...

När jag pratade om den. 

Totalt motsatt hjärna mot jag, det var därför vi kunde umgås, men allt snack om matriarkatet och allt annat som väntar i framtiden var bara flum för honom, och visst är det flum, eftersom vi inte lever om 100 år, vi kommer inte få uppleva det matriarkat som väntar västvärlden, så helt onödigt att prata om det.... men kanske de som föds i år. 

Nog om detta. 

Men helt säkert blir det matriarkat en period, vi testade ju patriarkat en period, självklart måste vi pröva det andra alternativet, finns inga andra alternativ, 50-50-grejen är ju omöjlig... Om jag ska avslöja min övertygelse om matriarkatet... Helt övertygad om att männen kommer få en underbar tid den perioden. Det kommer bli en tuff period för kvinnorna.  

 

TOPP 10 

EPOKGÖRANDE HÄNDELSER IN PIX... 

 

Nätgenerationen är uppvuxna med redigeringsprogrammen, så matade med fake att de vägrar tro att det inte fanns fejkbilder före år 1990...

Eller när det började. På allvar. Nej inte sant, man var intresserade av effekter och synvillor i bildmediet tidigt, redan på artonhundratalet har man funnit fejkambitioner, eller om det var kring de första långfilmerna 1911, retusch och trickfilmning har många år på nacken i alla fall... 

Framförallt har ju arrangerade foton förekommit lika frekvent i alla tider.

De är svåra att avslöja ibland. Till exempel en bild med sjönmän som påstods vara äkta foto, dagen efter... dagen efter fredsdagen, firandet, men när man tittade närmade på det kändes det som filmfoto med 90 % garanti... Eller arrangerat av kreativ tidningsfotograf.  

Första fotografiet. 1826. Fransmannen Niepcé. För suddigt för att lägga upp. Första färgfotot, hör och häpna, 1861.

Det första fotot med en människa nedan. 1838, också en fransman bakom verket, Daguerre.

 Paris, artonhundratal.

 

En bild säger mer än tusen ord.

De man fiskar efter. Less man blir då i twitterströmmarna ibland, när man fått span på en grym gammelfångst i flödet, och sen inte lyckas håva in den på sin egen disk...

Ett foto som inte är arrangerat. Jag såg en underbar förra veckan. Det går ju inte att förklara underbara bilder...   

Kan inte sluta tänka på den.

En trio människor, vardagssituation, symbolsprängd, tänkte ladda ner den senare men vips, den försvann i twitterflödet, inser att den är flutit iväg med strömmen, borta med vinden, kommer aldrig kunna hitta den...

Den var ren magi. 

 De starkaste fotografierna från historien kan man inte publicera i blogg. Kategorin katastrof. Krig, olycka, tragedi, död. Nyhetsmedia är fullt av detta men passar inte in i bloggar. Om man ska publicera såna historiska obehagliga nyhetshändelser, hemmaplanens eller världshistoriens, får man göra det i småportioner, en gång i månaden... 

Allvaret i tidningar och böcker, bloggar feelgood. Skeptisk till att publicera bilder på Hitler och Stalin, komplett omöjligt med Auschwitz, Anne Frank.

Och Usama...

 

Den andra sidan av the great history... del I topplistan paradigmskiften... Kanske inte feelgoodpics men symboliserar positiva  historiska skeenden. De stora förändringarna.  

6.  Årtusendets viktigaste upptäckt

Alexander Flemming 1909. Upptäckte penicillinet 1928. 

7. Krigets slut 1945

8. Alcatraz stänger, 1963

Sista fångarna lämnar.

9. Homorättigheter

Gay-demonstrationer när det begav sig, 1973

10. Frihetsgudinnan anländer, 1885

Det finns en massa häftiga fotografier från artonhundratalet när gåvan anlände, 350 delar som tog fem månader att montera ihop. Jätteprojektet Frihetsgudinnan, året när hon forslades till New York, facklan (fotot nedan från New York city), huvudet under konstruktionen.

Fem månader tog det att montera och få Frihetsgudinnan på plats. Det hade säkert tagit fem gånger längre tid i vår svenska huvudstad idag, vi har ett annat tempo...  

De var effektiva på den tiden.

 Jobbade säkert dygnet runt, och stor styrka, lite annat här och nu, det tar två år att få en liten park färdig, med buskar och träd och gräs...

Händer mycket positivt i huvudstaden annars... på den fronten.

Igår sommarbesök på Söder...

En hel del gågator sommartid, avstängda stråk med bord, folkliv, borde skett för länge sen... Rörstrandsgatan.

Vi var och njöt gågatan vid Mariatorget igår... I början av juni invigdes gågatan på Kungsholmen. 

Lilla Nygatan har fått konkurens. 

Munkbron intill.

På den gamla goda tiden.. 

FREDAG 14 JULI

Hur nöjd kan man inte vara, med sig själv...

När man gjort en mycket grundlig sommarstädning. Allt på en timme i högsta hastighet. Toaletten, köket, disken, dammsugare.

Opsi opsi..

Man chockar sig själv ibland.

Bara fönterputsen återstår. 

Inte ett moln , så långt ögat kan nå, perfekt temperatur för medelåldersmotion, en helt del fläktar vid vattnet under morgonrundan idag...

Fredag, på g.

Av bara farten fixade jag tvätten i morse också...

 Två kors i taket.

Kathrine Hepburn med Oscars-rekordet. 12 nomineringar till Årets kvinnliga huvudroll och 4 gånger tog hon hem priset. Hon blev vald till Århundrades skådespelerska av American Film Institue nyligen. Under inspelningen av Årets Kvinna träffade hon Spencer Tracy, de spelade huvudrollerna och var sen Hollywoods mest omtalade kärlekspar under 25 år. 

Andra som träffat varandra under filminspelningar: 

Elizabeth Taylor och Richard Burton (Kleopatra 1962), Bogart och Bacell (Att ha och inte han 1944) , Vivien Leigh och Laurence Oliver (Eld över England 1933), Ronald Reagan och Jane Wyman (Brother Rat 1938), Angelina Julie och Billy Boy Thorton (allt under kontroll 1999) . 

KÄLLA: Listboken, Wikipedia

 En veckan före han dog 2003 blev Gregory Peck utnämnd till Historiens störste Filmhjälte av American Film Institute. Han var en slitvarg, dominerade Hollywood under tre decennier, Hitchook lyfte fram honom redan 1945 mot Ingrid Bergman i Trollbunden. Han hade 50 huvudroller, bl a sucéer som Mooby Dick 1956, Kanonerna på Navarrone 1961, Omen 1976, fick en Oscar 1953 för huvudrollen i Skuggor över Södern. 

KÄLLA: Aftonbladet.

Hollywoodland, Som skylten såg ut innan de sista bokstäverna togs bort.

Historien går framåt...

Baklänges.

Hur kan ämnet Historia bli upplyftande? Man förknippar det mest med skolan och då är det inte alltid så lustfyllt...

För mig funkar några andra ingångar, framför allt ikonerna, biografier, när man läser om människor blir det plötsligt aktuellt, en igenkänningsfaktor. Avståndet kymps, det blir inte så främmande som historia annars är. Människor har varit väldigt lika i alla tider.  

Översiktslexikon funkar. Nummer1: Listboken.

En verk på nästa 500 sidor med hundratals listor som gavs ut 1977 och därefter uppdaterats i moderna upplagor gång på gång och totalt sålt tio miljoner exemplar världen över. Blev snabbt en global succé och etta på försäljningslistorna. Jag som först tänkte att denna kaoshistoria är perfekt för mig, skapad för min speciella hjärna...

Sägs att det är de udda detaljerna som gör den underbar men jag tror mest att det är överskådligheten. Det är ruskigt effektivt att placera likartade fenomen brevid varandra, en väldigt speciell aha-upplevelse. Listorna här har inte nödvändigtvis det klassiska upplägget med rangordning, störst, högst, längst osv. Det är mest en sammanslagning av företeelser; listboken är först och främst en historieundervisning. Man lär sig mycket om de olika ämneskategorierna. Det finns andra listor än de historiska också, när det handlar om andra saker än människor, när det handlar om djur, mat osv. 

Kunskapen klassas som kuriosa, det mest onödiga vetandet i populärhistorien men det leder till den stora frågan, vilken kunskap som är viktigast... När det gäller nuet, när det gäller historien.

Det debatteras hela tiden, extra mycket i år och senaste tiden. En sanning att alla är intresserade av historien, det som skiljer oss åt är ämnena....        

 

Robert de Niro. GudfadernII.

En filmvecka har inletts...

Ska se en per dag, helst någon historisk, ikonisk, helst någon man inte sett.  

Hittade ingen på mina kanaler ikväll... Svt har två filmer samtidigt: The C word och Ömheten, problemet är att de håller på till 23...

Debatterna som pågår, Harrisson och försvararna och motståndarna, de handlar ibland om The Western Canon, den vita manliga, de handlar ibland om bildning i stort också. Historiker menar att bildning är viktigt, ja det är ju om man umgås med kretsen eller jobbar inom bildningsområdet, kunskap är alltid det avgörande redskapet, men frågan är ju sen vilken krets och vilket område man talar om...  

Nästa debatt: Om man tycker historia är viktigt, vilken...? Vad är det för historia man talar om? 

Listboken innehåller kanske mycket kuriosa men håller inte med om att det ska vara sekundärkunskaper, alla fakta, alla namn, årtal, inte bara nördfakta, och alla fenomen och berättelser väcker tankar om alla de stora och viktiga livsfrågorna, samhällsfrågorn; det finns ju ett kapitel om relationer och sex och för alla som läst hela boken är listan "4 bevarade penisar" såklart det man minns starkast. Det var ju lite Strindbergs projekt, berätta en annan historia, det var Nietzsches projekt, det är många ämnen här som inte nämns i traditionell historieskrivning men frågan är ju om det är lika mycket historia som något annat. Ämnen som mat, hälsa, relationer, osv osv,  det är ju viktiga ämnen idag, varför ska det då inte vara viktigt i historien?   

Ann-Margret, Elvis. 
Har man kunskap om kungarnas historia kallas man bildad, har man kunskap om sport eller musik kallas man nörd, har man kunskap om data eller ekonomi kallas man kompetent.
Alla är bildade på olika sätt, bara ämnet som skiljer oss åt...
Torsdag 13 juli, tänkte slutföra veckan med The Western Canon.
Den som ska revideras.
Den som kallas Den Manliga Vita Europeiska Överklassens Kanon
Men blev trött
Ett ansträngade tema...  

 

Det värsta man kan publicera på instagram...

Goolagde på kändisar med hund. Människorikoner med hundikoner. Vilka idéer man får ibland, det fanns en jäkla massa bilder på "Hitler med hund"....

Inga träffar på "Einstein med hund", konstigt...

Hade surfjakt en kväll, en månad sen, laddade ner 100 humorbilder under den timmen, de börjar ta slut, förutom djurbilderna. Djurbilder, djurbilder... Hade ytterligare en surfkväll på jakt efter bilder för några dagar sen, då var det ikoner och kändisar man jagade efter, blev hundra såna nerladdade...

Moviestars svåra att undvika. När man undersöker ikoner i historien. Tillsammans med mat det mest allängiltiga temat. När man tänker på det... När man tänker på vänner och bekanta känns det som 99 % gillar film, 70 % filmfreaks, de som jobbar i filmbransch, de som konsumerar film film film...

Får bli en filmvecka . 

 

Historiska möten, Monroe som uppträder i Korea.... Bogart möter Hitchcook, Ali möter MalcolmX, Armstrong möter Marlene M Dietrich, Freddy M möter Jackson.  James Brown möter Jagger. Dylan möter Ringo och Jimi.

Det är skönt att spy galla på historien.

Omdömen, epitet. 

Läser morgontidningen.

Den är inte nådig mot det förflutna idag. För att inte tala om sekterna. Våldtäkter på historien. 

Bläddrar förbi nyheterna, till åsiktsdelen.

Det gäller att passa på att säga sanningen om historien, snart är det vi som får höra sanningen om oss. 

 
 
 

Att hoppa på historien är att sparka neråt.

De har inte hundra facebookvänner eller tre tusen twitterföljare.

Vi ska samla på oss följare medan vi är i livet, som kan försvara oss i gravarna..

Det är inte många som smörar för historien längre som de gjorde på 1900-talet, de respektfulla glöms bort, kritikerna blir rätt hånade av framtiden vet vi idag, gäller att passa på, tiden är knapp...

Hur ska man hantera alla dessa skämtbilder på oss kommande generationer ska hitta när de googlar, och alla epitet, all skit vi får höra, när vi är historia?  

Napoleon, Ali, Borg, Selma L, Newton. 

Bockat av alla på listan. Rumlaren Beckett, Artistoteles med fjollpottan över flinten, machokomplexet, för att inte tala om jättepenisen Rasputin. 

Varför gillar folk historia, jo det finns saker man kan tänka och skriva om historien som man inte kan om de onödigt  irriterande levande...

Listan. Det var ett par hundra namn.  

Den mest magnetiska hyllan i alla biobiotek och shoper är hyllan med biografier.

Passerar man den avdelningen är man såld, man vill ta med sig trettio böcker hem, namn man matats med, namn som upprepas överallt, gång på gång på gång, ikoner, man vill veta, vem var det, vad har hon gjort, vem var det egentligen... 

Kan inte skriva om Einstein. Det är för kufiskt att skriva om Einstein. Försökt flera månader. Bara ett namn. En schablon. Ingen människa. 

Får stryka honom från listan...

 Brandon med hund.

 

Historiska misstag. 

Om att aldrig tacka nej...

Betty Davis 1939

Tackade nej till rollen som Scarlett O´hara i Borta med vinden. (Gick till V Leigh).

W.C. Fields 1939

Skulle spelat huvudrollen i Trollkarlen från OZ men hoppade av för han tyckte det var dåligt betalt. 

Jane Fonda 1967

Avböjde rollen som Bonnie i Bonnie och Clyde  (Faye Dunaway fick den)

Cary Grant 

Tackade till att spela rollen som 007 när man skulle börja göra film av James Bond-romanerna (erbjudandet gick till Sean Connery).  Anledningen var att han inte ville binda upp för flera produktioner.

Steve McQueen 1969

Redford ville att han skulle spela mot honom i Butch Cassidy och Sundance Kid men hoppade av och Robert Redford fick rollen istället och rest is history... Redford blev 70-talets största stjärna på vita duken. 

Robert Redford 1967

Tackade i sin tur nej till spela Ben i Mandomsprovet, filmen som sen gjorde Dustin Hoffman till ikon...

Historiska misstag...

Recensioner. 

17 dikter, 1954, Tomas Tranströmer

"Vad som saknas är i vidare mening livsförståelse: något att skriva om. Allför ofta blir hans dikter bara ord. Att diktare hålls vaken (av studiolampan?) av samma lagar som får kvarnen att mala på tomgång, är en reflektion som i all sin välturnering låter lite ledsam." Ny Dag 

Finnegans Wake, 1939 , James Joyce

"Medan man plågar sig igenom Finnegans Wake växer intrycket av att Joyce helt förlorat förståelsen för mänskligt liv". New York Herald Tribute.

Ondskans Blommor 1857, Charles Baudelaire

"Om hundra år kommer franska litteraturhistorien enbart minnas som en kuriositet". 

Tjärdalen, 1953 Sara Lidman

"Det som först faller i ögonen är den hart när obegripliga dialekt varpå den till dels är skriven. Ja, man kan till och med säga att den inte kan få fram lokalkolorit på annat sätt är en dålig berättare." Aftonposten.

 Gullivers Resor, 1726, Jonathan Swift

"Vittnar om ett sjukligt sinne och ett sargat hjärta". Dunlop, The History of Fiction

Strån av gräs, 1855, Walt Whitman

"Whitman är lika okunnig om konst som en gris är om matematik." The London Critic 

Anna Karenina, 1877, Tolstoj

"Sentimentalt skräp...visa mig en enda sida som innehåller någon slags idé" The Odessa Courier

Madame Bovary, 1857, Flaubert

"Monsieur Flaubert är inte någon författare". Le Figaro  

ONSDAG 12 JUNI 

Nu blev det onsdag...

Drack ett par muggar kaffe idag för första gången på länge och då får man ju överskottsenergi, suttit och författat kanonfunderingar en timme och inte det minsta trött trots att timmen är slagen, vips så blev det midnatt...

Bådar inte gott. 

För nattsömnen...

Koffein har sina goda sidor och aviga, tänkte jag ska lägga upp de två favoritbilderna från nätet trots allt, ska leta upp dom, de två häftigaste citaten, klassikerna, guden och människorna, och Morakniven, nummer1 av klassiska tabloidenkätsvar. Vad spelar det för roll att bilder är utslitna.

En antifloskel som floskel.

Floskler är till för att användas...

Sommartider hej hej

Till exempel.

 Den floskeln man inte kan få nog av...

Cecilia Wikström heter politikern som satte fyr på disskusionen om kanon på allvar, hon talade om vikten av en listan för att bibehålla, bygga traditionell bildning. Det var 2006. Över 30 svar dök upp sen på kort tid i de stora dagstidningarna, alla yttrade sig, från Rojas till Birro.

 Egentligen startade allt 19 år tidigare, 1987 drog samma debatt igång, efter att Closing of the American Mind gavs ut. Författaren hette Allan Bloom. Boken blev en megahit. Etta på försäjlningslistan ett halvår.

 Boktiteln avslöjar temat... Ungefär ett generalangrepp på kanonslakten, det postmodernistiska...

 TISDAG 11 JUNI

Den nya kanon. 

Det är inte 50-50 i böckerna men det ska bli...

 Har kvinnor spelat någon roll i historien..?

1927.
Det där fotot från en sexualundervisning, det är ganska otroligt hur många olika ansiktsuttryck det kan rymmas i en bild... i ett klassrum...
I ett kön.
Skulle kanske se likadant ut idag om man fotograferade, 90 år senare, det är ju hela kartan...
Synen på sex, synen på kön.
Några är riktigt upprörda och förbannade, några förlägna och tittar bort, några roade, förtjusta, några försöker hålla masken...  
En uttråkad.
En skrämd...
Någon där uppe i högra hörnet helt jäkla chockad och hon ovanför bekymrad. 

Hur fungerar kanon? Goethe inledde med att göra historiska dramer, så funkar kanon, Shakespeareinspirationen flyttad till hemlandet, han ville göra för Tyskland det Shakespeare gjort för annat land, sedan kom Strindberg och ville göra svenska historiska dramat, göra det kanon gjort, för Sverige, och därmed spinna kanon vidare....

Goetz von Berlichingen. Goethes  första pjäs, handlade om en adelsman på de fattigas sida i bondeupproren på 1500-talet. 

En försmak av realism.

Från den store romantikern.

Realism och romantik. En läggningssak. Sagorna har man haft svårt för, de gulliga, grova, och vågorna slår, låt ismerna pågå parallellt, när realisterna blir för många slår verklighetsflykten till...

Harry Potter och bibelkoder, fantasy, dataspelen.

Saga och verklighet flyter in i varandra hela tiden, som guden flyter in i vardagen i grekiska dramat, vi har blivit civilicerade tack och lov och grekerna funkar sådär idag, när verkligheten förändras förvandlas dåtidens realism till saga. Handlingen är för grov, saknar liksom finess...

Svullofesten som inleder Aiskylos Oriestien, när han upptäcker att det är hans egna barn han ätit upp och handlingen i Goethes andra pjäs känns väl inte så modern den heller, Clavigo, kille som älskar två tjejer och flyttar ihop med båda, problem uppstår, som på beställning, problemen löses genom självmord.  

 Gym Stockholm, 1927.

Men on gym in Stockholm 1927

Strindberg var självutnämnd ledare för 80-talsrealisterna. 

Han var mycket...

Han hade perioder då han höll han ju på med alkemi, mystik, naturvetenskap, kemiska experiment.

 Man kan bara bli ihågkommen för en sak.... Han är enda svensk som får plats i det engelskspråkiga urvalet av litteraturhistoria, och i de böckerna står det, "förnyare av teaterkonsten", eller "det naturalistiska dramats skapare", man har alltså blivit ihågkommen för de där könsrelaterade sakerna han spottade ur sig, Fadren, Dödsdansen, Ryttmästaren, Fröken Julie... En föregångare till allt det som skulle komma, 1900-talet, O Neil, Pinter, Beckett.  

Det var en ganska kort period han höll på med det, ja, det blev häftigt, ett häftigt språk, häftig dialog, rått och realistiskt... Han höll mycket mer på med annat, historia till exempel. Han ägnade väldigt stor del av sitt liv åt att skriva histora, göra om historien, framförallt den svenska. 

Hans stora projekt var att skriva en annan historia än den som berättades. Den skulle inte handla om kungar och makthavare och de fina höga herrarna, den skulle handla om vardagslivet, vanligt folk, tjänstekvinnan och hennes söner, livet som levdes och hade levts. Det blev strindbergskt detaljfrossande, ett hysteriskt rekvisitadroppande, prylar och mat mat mat, när man tänker på det var det historieätarna han gjorde.... Det var inte hans idé egentligen, han snodde tanken på att skriva om det lilla enkla livet från kontinenten, det var en idé som fanns i tiden, hand i hand med realismens ideologi, det var så Brandes gjorde i Danmark, britter, fransmän.

 
Han kallas kvinnohatare, det sägs idag att han stoppade upp processen, det är det han är ihågkommen för just nu..
Jaha. 
Awkward breakups. Undrar hur länge det ska dröja innan Strindberg blir förlåten för besvikelsen efter skilsmässan, han spottade ur sig könsord den våren och sommaren, i brev och pjäser, hora var favoritordet, han var en bitterfitta men sen gick han vidare in i 1900-talet, ägnade sig åt historien igen. 
Det var ett temat som låg rätt i tiden. De historiska dramerna blev framgångar.
Han kallas kvinnohatare, de där könsorden på modet... 
Skilsmässogräl och hårda ord, men idag tycks debattörerna mena att hans inflytande gjorde att hela den stora processen stoppades upp...
Den oundvikliga resan mot likavärdering och likastatus. Och basklash, hinder på vägen. Det ska ta ett par generationer till, när vi alla blir förlåtna för det eviga kära säljande könskriget, och vi ska alla den vägen vandra, Strindberg och de på som säljer varorna på torget idag...
Han var en auteur, som de var på den tiden, en Aristoteles, Voltaire. 
Perioden med könsfixering var bara en av många perioder. 
Ryttmäsaren och Dödsdansen och Fröken J och...
Tycker man kan komma ihåg honom för annat än äktensskapsgräl och könsord och det ska framtida generationer göra, förhoppningsvis lyfts hela det där stora arbetet med historien fram, de massiva projekten, den nya häftiga historieskrivningen, finns mycket annat, han började ju som politisk agitator, finns annat att fokusera på...
.
Idag nischar sig alla. 
Idag är könskrigare enbart könskrigare.
MÅNDAG 10 JULI 

Glädjebeskedet: "Högsommarvärmen på väg". 

Själv tycker man att det räcker som det är, svetten rann rejält när jag kom hem, perfekt som det är nu tack....

"Kommentatorskrig." Perlskog har startat www3 mot cmore på twitter. Dogs don´t bite dogs, språkpoliser får folket emot sig. 

Språkpoliser och stilpoliser.

Vi är alla poliser, inom olika områden, det som skiljer oss åt är väl tycke och smak, man upptäcker ju ibland att man är ruskig språkpolis när jag konsumerar media och det är ju komiskt eftersom man slarvar rejält när man själv gör media och hur... hur går det ihop? Om jag kommenterade i teve skulle det bli parodi, rekord i fel namn...

Ja, och det är anledningen varför jag inte kommenterar i teve. 

Odenplan 1962

Buses and tram at Odenplan in Stockholm 1962

Kommentatorn Perlskog kritiserade alltså kommentatorn under matchen igår för slarv med namn.

Namnfel och stavfel och sånt kan ju reta sig på och själv öser man på med stavfel och namnfel överallt och varför bryr man sig inte då? Längre ner på denna sajt står namnet Johaug. En norsk längdskidåkare. Det ska som alla förstår stå Juholt, S´s förre partiledare. Upptäckte misstaget när jag publicerat och läst igenom men har fortfarande inte ändrat namn.

Efter tre år!  

När jag skriver fort haglar misstagen och det blir garanterat sju åtta fel per blogginlägg, man upptäcker felen direkt om man läser igenom, ord som försvinner, bokstäver som försvinner, simsalabim. Man tycker det är jobbigt att renskriva, och själv retar man sig alltså på tabbarna, när andra tabbar till det...

Ibland dyker det upp en språkpolisiär tendens i huvudet och man får lust att ingripa men dämpar sig direkt som tur är, vi hade ett snack om det där på en fika nyligen, en språkpolis deltog, han retade sig på fotbollsförbundet kontra fotbollförbundet, ja, men grejen är att ingen vet vad det ska heta...

Jag har ju stört mig en del på ordet motivation som alla säger i utröstningssåporna på teve. Det blev ett trendord, först hos deltagarna, sedan programledarna. De ska ju ha motiveringar hela tiden varför de röstar bort folk i dokusåporna, Farmen och de där och de använder ordet "motivation" och okej, men ordet "motivering" ligger ju närmare, och mer naturligt att använda och höra. 

Fredrik Lindström har blivit lärare i språkfrågan i Sverige. Har stört mig en del på frasen "samma svar i båda burarna" som både programledarna i På Spåret kört med en del senaste åren. Det skär liksom i öronen och sen sitter man och retar sig på att den patetiske språkpolisen som bor i en vägra sluta....

Lindströms språkideologi är att det inte finns några språkregler men just den frasen kan inte ha med den ideologin att göra, jo det kan det, som ironi, tårta-på-tårta-humor, som att säga "jag heter Fredrik och mitt namn är Fredrik", om en konstig fras blir allmänfras hos folket är det korrekt svenska, allt är korrekt svenska, folket avgör, etc. Men det är väl bara att säga "samma svar i burarna".

Samma svar i de två burarna...

Eller "Ett svar i båda burarna" kanske.

Samma svar i båda burarna...  

Göteborg 1961

Boy resting in trash can in Gothenburg 1961

Ikväll ska jag gå på historyinpix och lägga ut några bilder från förr och grejen med den sidan är att killen är perfektionist och slarvar aldrig med namn och årtal... Han har ju en miljon följare och en av de största aktörerna på twitter och det är inte svårt att hitta bilder på nätet men det som gör kontot legendariskt är att han har extremt snygg mix, öga för det där... Var tionde bild är Monroe, var tionde Beatles, ikonerna, mycket Jimi Hendrix, mycket Hitler, Einstein, Ali, svart och vitt och genustänk också... 

Det som är storheten med kontot är nog årtalen har jag kommit fram till, han är noggrann, märks att han gjort reseach, om det bara hade varit bilder hade det inte varit samma sak. Nu blir det som en historieundervisning, man kopplar ihop årtalen med bilderna, Lincoln, eller "första mcDonalds" och sen stod det årtalet... Ska se om jag hittar den bilden. Och det årtalet...

Och han slarvar aldrig. 

Alla de årtal och namn jag kollat upp är korrekta. 

En av de första McDonaldsrestaurangerna, 1940s

1937, första shortens på gatorna, som orsakade uppståndelse bland männen, och trafikolycka.

Niels Bohr och Albert Einstein.
Hit och Muss i samspråk 1944
 

Abraham Lincoln 1860

 

Bobby Fisher 1964, när han spelade 50 partier samtidigt (vann 46, 3 oavgjorda och 1 förlust)

 

Kanonkrigarna och Bloom x2 på ena sidan...

Feminister på andra.

De som krigar för en ny göra oss av med det gamla

Detta hur vi ska förändra historien ...Det har ju varit den stora ... den enda debatten nästan... senaste trettio åren och hur man än försöker kan man inte se något slut på den...

Den lär hålla på till tidernas slut. 

Göra om historien, fine.

Det kan gå till överdrift ibland...

Historien<<< Den kan skapas när den pågår, eller långt senare, av framtiden, det är ju hursomhelst det stora projektet i alla tider, gäller att göra rätt, det enorma intresset för fakehistory idag... det handlar ju om att vi tycker att historien är viktig...

Göra om historien.

Så har man tänkt i alla tider och samma sak varje ny tid: det brinner i knutarna...

 
 

En folkpartistisk politiker sa att vi borde ha en svensk kanonlista för böckerna, det var 2006, det blev ramaskri, troligen för att det var en politiker som uttalade sig...

Den stora debatten på 2000-talet.

Det handlar ju inte bara om böcker, handlar om allt, i historien...

Grejen är att det redan finns en kanon.

En lista. Alla skolböcker, all studentlitteratur, ett genomtänkt avvägt framsilat urval.  

Det finns en kanon för allt, ikonerna ska finnas som en ram sägs det, böcker, musik, mat...

Historienätarna på teve, det är vår matkanon.

Man sitter en söndagkväll och grottar ner sig i dåtiden och bilderna och hjärnan har kopplat ner för länge sen, man kan bara spana på bilder, bilder, och man ser kanon i allt... 

En massa tidstypiska fenomen.

Cigaretten, skrivmaskinen, det andra som sticker ut 

SÖNDAG 9 JULI 

Gör om , gör rätt. 

Gör om historien

Vi försöker skriva om historien just nu, skriva OM... 

Har funderat så mycket på det där projektet som pågår senaste halvåret så man blir helt snurrig i huvudet, de har redan skrivit om denna kära historia flera gånger och man kommer alltid tillbaka till ursprunget.

Visst kan vi göra om vissa saker. Göra om, göra rätt, där våra tidigare historieskrivare gjort taffligt eller fel... Kanske inte skriva om men förtydliga, förbättra. Utöka. Jag sympatiserar till hundra procent med grundtanken , att 50 % av de namn som nämns ska vara kvinnor. En självklarhet, naturligtvis har kvinnorna i historien spelat exakt lika stor roll för mänskligheten som männen, de har burit hela historien i sina magar... Och sett till att vi överlevt de första åren. Om man ska ge kvinnor 50 % av historieskrivningen måste man framförallt lyfta fram andra delar, än de gängse grejerna, ja rent logiskt måste man ju ta fram annat än krigen och makthavarna.

Men sen stöter man på problem...

När det kommer till vetenskapshistorien... När det gäller de flesta vetenskaper har ju kvinnorna spelat mindre eller ingen roll alls, fram till 1800-talet. De tilläts ju inte gå i skolor, undervisas, finns nästan ingen som utövat inflytande, finns inget bevarat heller , så vad gör man då...? 

Till exempel litteratur, filosofi och naturvetenskap. 

Läst en hel del om detta projekt, och man blir först heltaggad och sen kommer verkligheten in och när det tex gäller litteraturhistorien är det inga problem alls från och med 1800-talet, fanns många nordiska och brittiska att lyfta fram på samma nivå som männen, de skrev ofta under psuedonym. Den svenska litteraturhistorien från slutet av 1800-talet känns väldigt jämn könsmässigt, den stora dominanten som påverkat alla svenskar, påverkat oss mest var en kvinna, Astrid, sen har vi Moa, Selma, Edith, Boye osv, osv, och man kan hitta en hel del i äldre tider också, men...

Läste en ganska modern litteraturhistoria nyligen. Svensk och global. Tyckte det fanns många kvinnor i den boken, det namndroppades säkert flera hundra människor totalt men det var 84 som hade fått egna kapitel. Men när man sen räknade på det var det enbart 14 kvinnor, 14 av de 84.   .... Trots att man tyckte att de ansträngt sig. Det var alltså väldigt långt ifrån 50-50 i historien.

Det var alltså 80-20...

Och ändå var det Heliga Birgitta och såna författare med...

Självklart måste det vara 50-50 i framtiden, det vill alla, anledningen framförallt att det här kvinnliga hämndbegäret på historien som finns nu ska försvinna... Denna kvinnliga argsinthet på historien är ju supertrist. Den går ju ut över männen som lever nu...

 Men hur ska det gå till?? Litteraturen är ju mindre exakt än övriga vetenskaper, och lättare här än när det kommer till alla de andra, även om det känns konstigt att ställa de kvinnliga författarna före 1800-talet, - de som egentligen mest lämnat efter sig några brev och sånt - brevid giganter som Homeros, Voltaire, Goethe, Shakespeare, Balzac, osv...

Deras enorma produktion.

När man tar fram dom där ur bokhyllan blir man alltid överväldigad... man fattar liksom... man fattar hur de påverkat historien...

 

Göra om historien, ja självklart måste fler kvinnor in i historieböckerna, drömmen alla har är att det ska vara jämn fördelning... 

 Inga problem alls från 1800-talet till nu, när det litteraturen nu så är det ju 80-20 i kvinnodominans, både vad det gäller läsare och utgivare...

Men vi får kanske helt enkelt acceptera att det är fler män än kvinnor från antiken till 1800-talet och emancipationen när det gäller specialvetenskaperna, litteratur, filosofi, naturvetenskap, tex...

 När jag gick på universitetet var det övervikt av det andra könet i klasserna, till och med i mansdominerade idéhistoria och de älskade kursen, verkade inte reflektera vilka kön idémakarna förr hade, och alla man träffat på spinnsidan har ju älskat manliga författare, en var Proustfrälst, den senaste Camusfanatiker...

Vi kan inte stympa kanon, svårt att ta bort saker ur historien, däremot kan vi utöka den.

De där 84 som fick egna kapitel i historieboken, när jag gick igenom kändes det ju omöjligt att ta bort en enda...

De där giganterna, Voltaires femtio dramer, 24 000 brev, och romanerna han blev känd för, Balzac och hans över hundra tjocka böcker, när man läser dom fattar man att allt sett annorlunda ut om inte han levt, man ser ju hela framtiden där,  den banbrytande realismen, sakdroppandet, detaljfrossandet, rekvisitahysterin... För att inte tala om grekerna, Shakespeare, Göthe, Strindberg, you namn it, man tänker alltid: låt oss släppa genusgrejen... alltså glömma att de är män...

Många av grekernas dramer var på kvinnornas sida, de flesta könsneutrala, och det mesta från Shakepaere till Almqvist och hans Det går an har varit hyllningar eller ställningstagande för kvinnan, framförallt är ju allt i litteraturhistorien väldigt allmänmänsklig i upplägget ...  

Grejen med alla vetenskaper är att det de är könsneutrala, allmänmänskliga, själva sakinnehållet i vetenskapshistorien berör alla, berör mänskligheten.   

Inom naturvetenskapen är det ju fullständigt omöjligt att göra det till 50-50, det var hundra procent män som styrde utvecklingen fram till slutet av 1800-talet, från Aristoteles och tidigare, Kopernicus, Newton, Darwin, Freud, Einstein. 

Osv. Inom idéhistoria och filosofi har man gjort försök att gräva fram kvinnor och man har hittat några från senrenässansen, de publicerade ju inget men man har försökt skapa ett verk utifrån brev, ja, de som finns ska lyftas fram även om man vet att deras påverkan på kanon varit liten, det finns ju heller ingen parallell kvinnlig kanon som under 1900-talet, alltså där kvinnor publicerat och påverkat andra kvinnor, som den manliga kanon gjort och fungerat genom historien från antiken inom alla vetenskaper.

Genusforskarna gräver och gräver och .. och gör sitt bästa för att lyfta fram och finns mycket att säga om det, om den så kallade västerlandets kanon... De där arbetena slutar alltid med att de konstaterar att det inte går att hitta någon kvinnlig Aristoteles i vetenskapshistorien, och ja, det vet vi, det är ett faktum, nu kan vi gå vidare och fokusera på innehållet, det kvinnor har utfört i historien...

Liksom inte lönt att gå runt och vara arg på historien dygnet runt, kvinnor har utfört fantastiska saker...

Jag menar, det är ju snett att genusforskarna inte lyfter fram sakinnehållet i det de hittar, alltid bara en lång redogörels om förtrycket, personens öde, osv.  

Men det finns en positiv sak, en annan sak, ja... Får ta det imorgon. Det finns mycket. Finns mycket att säga om detta. 

Detta att göra om historien...

 

 

 

TORSDAG 6 JULI 

...awkwards breakup moments, vi alla känner igen

1.

Image Source

 2.

Image Source  

3.

ONSDAG 5 JUNI

Eiffeltornet var en modern pyramid på sin tid... Ett underverk, världens högsta byggnad, tävlingen det som är så omodern i Europa nu, som de håller på i österlandet, öknen, shejkerna... nuförtiden.  Den stora symbolen för teknologisk utveckling, det är Eiffeltornet knappast idag, mer en symbol för gamla Europa, Frankrike...

Paris, romantik. Fotot när tornet byggdes , över hundra år sen...

Det andra fotot med flyget 1938...

 

Gamla foton ... Många utslitna, historiska... Hände en olycka med sajten i onsdags föresten.., allt försvann, får försöka återskapa det nångång... Gamla bilder, får lägga upp lite romatiska, de bilderna  är ju också ikoniska... istället för  de där olyckorna... Olyckshändelserna. Paris. Också historia. 

Uppklädda människor, som de var när de gick ut på den tiden. Café Marignan. Champs-Elysées.

Paris, juni 1963.

 

Route 30, USA ,1948

 Marseille , France 1952

 

MÅNDAG 3 JULI 

Toner över fjärden igår... under den fyra timmar långa obligatoriska söndagspromenaden i huvudstaden... det var Elton John som stängde Gröna Lund! Läste jag sen. Hemmavid. Mannen myten legenden, adlad, med det bästa varumärket... Dean, John, Elvis, Zlatan, bara såna namn jag kan minnas, ikonerna kan och vet, föredömligt korta namn...

Pippi. 

Som en slagdänga...

Hur gick det till när Astrid valde namnet? Pippi .... hon satt och tänkte: Pippi, Pippi, Pippi, det finns beskrivet... Pippi. Vilket jäkla namn... Örebro vann igår. Allsvenska lagen har för långa namn. Finska ligan ett föredöme, världens kortaste lagnamn, alla innehållerr tre bokstäver: HJK, TPS, SJK... Mardrömmen är turkiska ligan, omöjligt läsa den tabellen. Alla lag innehåller 100 bokstäver, får inte plats i någon tabell... Jag klarade inte med Bröderna Lejonhjärta, Gullivers Resor, de långa totalt obegripliga namnen, Bröderna hoppade ur förstret och kom till en plats med obegripligt namn och där tappade jag bröderna...

Annars tänkte Astrid mycket på adhd-barnen. Pippi.

Emil.

Karlsson på Taket.

Ronja.  

 

 

Nu är det juli igen dårå. Juli med vackert väder och nyhetstorka.

Björkö, Nordens. 

Finland.

Sysselsatt med äldre släktträdet, paus i fågelsången när info ramlar in på sociala medierna, den unga släkten, Kalle och Rasmus har publicerat ny häftig film, Vendela är sysselsatt med den vackra läckra franska romantiken.  

Filmgänget.

Det börjar torka upp efter regnet.  

 

Häng överallt och var som helst, där sol finnes... Radio Nowhere.

Nya magazine.

Nyqvists miljoner, Daniels Ståhls monsterkast. Top Gun II har premiär 12 juli 2019 står det... Drönarna har tagit över.

Deep Blue Sea ska också få en uppföljare, där har tjurhajarna tagit över står det, tjurhajar... 

Prinsessan har fått en seriestrip igen. Älsklingssessan som pressen fortfarande vill ha party, wild and crazy... 34 år står det. De får gräva i arkiven. "Maddes 10 största skandaler". 

Chris vill vi ha som spekulanten, hur ska det sluta, hur ska det gÃ¥ för honom... 
En upward look, moderna Diana.

Poserande under lugg.

 Jag sitter i hängmattan på verandan, solsidan, tar fram mobilen, häng... En soleftermiddag.

  

 

Nordens, Abras.

Åland. 

Huset är snart åttio år. Stommen som huset består av är kanske dubbelt så gammal, en skola som revs på grannön och delar av den forslades hit. 

 Signe och Anders hade valt platsen. 

 Mitt på land, en höjd, vatten, brunn, åker, väg ner till viken, näten, båtarna. 

Det blev fyra barn. Det var ett annat liv än idag, ett intensivare, innehållsrikare, hårdare, inget sitta i trädgården, inga filmer.

Barnen hade fullt upp dygnet runt och de fick börja arbeta i väldigt ung ålder.

Yngve har berättat om hur han gick på åkrarna i timmar, slog gräs, bärgade hö, det var väldigt mycket 1800-tal långt in på 1900-talet, mycket som skulle göras, de var barn, leka var det inte tal om.

Någon timme då och då snodde barnen en timme åt sig själva. När det var gäster i huset. När Signe och Anders var upptagna med sällskapet. Då smet min far upp på vinden. Det var lyckostuderna i barndomen. Andhålet, friheten. Han gick upp på vinden och läste böcker. Robinson.

Han älskade den flykten från verkligheten och det var egentligen den enda barnkänslan, den enda leken han minns från uppväxten.

Äventyrsslukandet på vinden.  

 

Stora och små tankar ....skulle det vara...
Pippi, typ...
Det allmänmänskliga, något för grabbarna, lika mycket som några andra kön...
Så var det 
Så var det med den ikonen  

.

Historien har grävt sig fram till min egen släkt, mina egna ikoner. Juli är här.

Juli, den stora hängmattan, eftermiddagen, morden-i-midsomer-gäspningen....

Almedalen, Bråvalla, stränder och löparboots och vatten, vatten...

Juni, juli, augusti, det är ingen lek. Det finns vetenskapliga bevis varför juli är avgörande för hälsan.  Ljuset mot huden, c-vitaminer som lagras i kroppen...

Jag letar upp en skugga bakom trädet eller ett rum med fördragna fönster, en leksajt som avstickare... från allt hysteriskt... Från den livsviktiga solen. En tredjedel av de 400 planerade historiska personerna namndroppade nu, måste plocka fram listan och öka takten: Jeanne dArc, Einstein, Pelé, James Dean...

Wilma R, Napoleon, A Lindgren, Shakespeare, Newton, Ali, Diana, Aiskylos...

Ikonerna.

Den så kallade västerlandets kanon. Namnen som kallas klassikerna som vi måste förhålla oss till på något sätt, vilket sätt vi än väljer. Dyrka eller ifrågasätta.

Eller skämta åt.

Söka svar på livsgåtorna hos, om vi blir klokare eller lyckligare har deras olycka en uppgift...

Allvarligt... Vad vore vi utan ikonerna? De framställs som rena rama svin ibland, de har mÃ¥nga uppgifter. Det sägs ju att ikonerna finns som en ram för att vi ska förstÃ¥ historien och därmed nutiden, oss själva. 
Gudar, demoner, överallt, hela tiden, för två tusen år sedan hette de Afrodite, Hades, Oden och Tor, Nike, Zeus... 

 

 

De gör så gott de kan i alla fall.  Ikonerna. Som folk i allmänhet.
Jag sitter i trädgården och läser På Spaning Efter den tid som flytt...
Ett hus med renoveringsbehov, en trädgård som lever sitt eget liv och sköter sig själv.
Folk är lagom intresserade...
P1, Ring så gnäller vi, genom fönstret, snart är gnället slut...
Folk måste få gnälla...
Man måste kunna få stänga av. 
Stänga fönstret. 
Om ett par timmar ska det öppnas igen...
Nyheter, ekonomi, sommarpratarna har äntligen börjat prata...
.
Vi är lagom intresserade av våra släktträd men folk i allmänhet är inte så intresserade av att läsa om andra föräldrar, farföräldrar, inte ens Ingemar Bergmans. Blir sällan försäljningssuccéer. Vi vill läsa om deras egna liv, helst, jag ska hålla mig till våra gemensamma människoikoner här på sajten.
Knausgård.
Patrik Sjöberg.
Eller deras klokböcker, tankar, framgångar. Jag sitter i trädgården och Signe rör sig fortfarande bland blommorna och bladen, magin i detta hus går nog inte att förklara...
Troligen är inte folk i allmänhet särskilt intresserade..  
 
En svartvit film 
Ikonerna och deras framgångssagor.
Reste till huset på ön en vecka, hade ett projekt att skriva 10 pjäser, pastischer på det grekiska dramat, blev en enda, den heter Olyckshändelser, en Short Cuts igen, en radda olyckor, tanken är att allt som händer under den dagen, eller det livet är en serie olyckshändelser... äktenskap, barn, hustrumisshandel, midsommarfirande, en tripp på biken, gräsklippande. 
I morse kom jag pÃ¥ ska förvandla den till filmmanus, göra den mindre dramatisk, skicka till nÃ¥gon Lindström eller Alfredsson. Eller Hollywoodregissör. 
.
Det har snart gått sex år sedan Lind - Lagerlöf reste till Tanumshede och försvann på en klippa, filmregissören, sedan aldrig sedd, kroppen hittades aldrig. Jag läste Malin Lagerlöfs bok igår. Dagbok från ditt försvinnande. Nyligen utgiven. 
Malin L. Jag läser sällan prosaböcker pärm till pärm och de gånger jag gör det måste jag alltid stanna till sen, blir berörd helt enkelt. Tankestormen. Alltid samma lätt obehagliga stillastående, min kategori människa sägs vara överkänsliga...
Vill alltid vara i rörelsen, full fart framåt.
Inget jävla vemod som stoppar upp, hindrar, ingen förbannad känslighet...
Kanske därför jag alltid bläddrar mig igenom böcker, lägger de ifrån mig efter fem sidor.
La ifrÃ¥n mig Malin Lagerlöfs ocksÃ¥ men tog upp den sen igen av diverse anledningar. 
 Boken lätt att avfärda i bläddrandet, dagboksklibbig. Som vilken dagbok som helst, jag har svårt för dagböcker.
Lätt pubertal i sprÃ¥ket, hela tiden nära det pekorala, sen sugs man in i tanken och detta med orden, innebörden inom och bakom, fy fasen vilken stark historia, det hon formulerar om kärleken och saknaden. 
"Det är snart fyra veckor sen vi sågs. Så lång tid har det aldrig gått utan att vi pratat med varandra. Inte på tjugofem år. /.../ I korta stunder kan jag nästan tycka att det är intressant. Men sen hör jag din röst eller ser ditt ansikte framför mig och så öppnar sig avgrunden igen. Sista biofilmen: Woody Allens Midnight in Paris. Sista måltiden: Laxpudding. Sista sexet: söndagen den 2 oktober, fyra dagar innan du dog (Glad att det inte var länge sen)."
.
Filmer och böckerna.
Hur vore det om man vidgade yverna en smula?
Jag har varit rätt fixerad vid det geografiska igenkännandet...
Och ansikten, de man känner igen... 
Ikonerna har en svensk slagsida.
.
Försökt bryta mig loss från sverigefixeringen, provinsläggningen...Bli mer utåtblickande som andra i min tid, min ålder.(faktiskt anledningen varför jag blev förhäxad av Bellman, Lundell, Strindberg just de åren när jag flyttade in till Stockholms innerstad som 19-åring, den lokalpatriotiska läggningen. Bodde vid Vitabergsparken, sprang, strövade med hund runt Sofia varje dag, ville läsa om vyerna jag såg, 46:an, Bondegatan, Djurgården, Mosebacke, igenkänningsmarkörerna de tre formulerade, och andra inom stockholmiana man försökte leta upp).
Dagbok från ditt försvinnande handlar om mycket av Sverige (Gotland, Nynäs, Värmland, Tanumshede osv) men utgångspunkten i boken är mina kvarter samma år, utsikten över Odenplan, det nya trädlösa, byggarbetsplatsen som äntligen blev klar, när många i kvarteret är döda. 
Det känns verkligare då...
Som om pulsen stiger när jag vet att vi krockat med varandra dessa år, samma trottoar, samma vattenhål, butiker, Rittorno, Melanders.
Som om det får större betydelse när det handlar om mina gator.

Den fanns som en naturlig del av livet om somrarna. I bilen, sommarstugan, klipporna. Diana och hennes upward look. Jag minns att hatade hennes pose framför kameran som man mötte överallt på åttiotalet, på alla färgglads covers, alla magazine; ett huvud nerfällt, offerbilden.

Det är ju lite underligt att hon vädjade till sympati så övertydligt redan då, sen fick hon spela rollen fram till slutet, och efter. Peoples Princess, som Blair sa på begravningen. En uppväxt som vanligt folk, ett äktenskap som vanligt folk. Bulemi, en lätt desperat jakt efter lyckan som det enda  gemensamma för alla ikoner, även som sviken, flykten från den olyckliga offentligheten som slutade i kraschen i Paris.

Tunneln. 
Om man kan mäta lycka gör vi det i enheten frihet - ikonerna  på sajten som sökte den totala, som offrade den totala - tunnelsystemet de inte kan ta sig ur...
Paris av alla ställen.  
Diana är den mest fotograferade människan i historien sägs det. 

.
.
.
Malin Lagerlöf skrev i sin dagbok den sista sommaren att hon var lycklig. Det var första gÃ¥ngen i livet hon skrivit det. Hon borde inte skrivit det, det som hände sen pÃ¥ hösten kunde hon lätt se som ett straff för att hon skrivit det. Det var verkligen ett abrupt slut. 
Tidpunkten. 
Tidpunkten skruvar ju till allt, gör berättelsen extra sorglig. 
Ett filmprojekt den hösten. Han letade inspelningsplatser pÃ¥ Västkusten, gick för lÃ¥ngt, hade för brÃ¥ttom, halkade pÃ¥ en hal klippa, föll handlöst, rakt ner, slog huvudet säkert mot nÃ¥got vasst, sveptes ut av vÃ¥gorna, säkert ganska lÃ¥ngt ut, kanske nära i djupet, säkert fastkliad vid botten. 
Lagerlöf läste om depressioner efter chockartade förluster av livskamrater av denna längd, en sjukdomsfrekvens på 40 %, och när kroppen aldrig återfinns stiger sjukdomsrisken till 70 %.
Jaha...
Tidpunkten...
Det tredje barnet hade kommit det Ã¥ret, karriärerna nÃ¥tt hamn, lägenhet i innerstan, de hade skaffat stuga i Nynäshamn det Ã¥ret och blivit mindre sociala och mer lyckliga. Färre middagar, han gick upp varje morgon och jobbade pÃ¥ ett hemligt projekt vid datorn. Han skrev pÃ¥ den bok han länge tänkt skriva. 
Han sa att han var förtiårsnöjd.

Detta att säga att man är lycklig... Det var det Diana sa, den dagen, eller dagen innan. Det sägs att det var det Yitzhak Rabin  sa... Några minuter innan han blev skjuten. På väg upp till talarstolen.

 Saxat ur dagens Skypesamtal.

"Du verkar oerhört krisfri. "

"Jag får inte kontakt med människor som är okomplicerade."

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken"

"Säger nej till allt idag. Härligt"

"Längtade efter att spela rundpingis. Men jesus så stort bordet var."

"Jag tycker att frustration är något positivt. Då har man ju en målsättning."  

 

Göteborg 1988. Anton G och Michael J gör Liseberg. Men vem är mannen bakom som saboterar bilden..?

 

  

30 JUNI

Sjunger nåra ungar på Karl Johann, de låter starka och fina som bara ungar kan... Allsång. På en färja.

Fotboll på teve.

Denna månad gick snabbt. Såg en helt underbar galen bild på twitter förra veckan som jag missade att kopiera och nu hittar jag den inte - och suttit och varit frustrerad tre fyra dagar för den bildens skull... Fy fasen.  Får lägga upp Zlatanbilden no1 istället... också en galen bild.

Fyra vita, en röd ...

De där fyra vita...haha...vad gör dom..? En gräver ner huvudet i gräset... en pekar mot domaren, en sparkar förtvivlat i luften, en tittar upp mot himlen.  

Och bollen är fem cm över linjen. Dessutom.

 

28 JUNI 

Kör ett plock med historiska bilder... Historiska bilder är inte så roliga alltid .... Inte ens färgsatta. Man får hålla på med dom fem minuter... per år... Ikonerna. De avgörande händelserna under dessa jävla hundra år. 

Från 1917 till 2017...

The real Easy Company chilling at Hitlers former residence 1944.

Hemvändare från Västfronten 1917

Murens fall 89

Nine Eleven

28 JUNI 

Läste Medea. Bläddrade i ett twitterkonto med 30k tweet, och Voltaires 25k brev...

Projektet antika dramer, projektet högre makter... gudar som bryter in här och där och styr upp det... jorden... från himlen...

Vilken fantasi de hade, grekerna, vilken fantasi.

 

27 JUNI

De skulle komma att leva ett händelserikt 1900-tal tillsammans, bilda bo, föda barn, de valde den här platsen, det här huset...

Mest suttit och läst Sofokles, skrivit en släkthistoria.

"...det som började en sommar innan oroligheterna bröt ut på kontinenten - det var långt till den stora oron kröp nära och kriget nådde hemlandet, - juni eller juli, när han begav till grannön en helg, sannolikt en lördag vilken var nöjesdagen, sannolikt den stora och enda emotsedda nöjesdagen den sommaren. Han gillade dansen. Det var en flicka han fäste sig vid. Hennes namn var Signe..."

 

26 JUNI

 Regnet kom under natten, det forsade och droppade utan uppehåll ett par dygn, en kort paus på förmiddagen innan det började om. Jag sov, halvsov, vaknade till. Stormen slog björken mot övervåningen som skott i tystnaden, första ljudeffekten i Langs M, berget vägg i vägg övervakande, griegska återklanger. Ta mig till havet rullande över massivet, som Dovregubbens Hall.

Nästa dag kom solen och det stillnade. Jag bar ut stol och bord i bersån, satt en timme och försökte få färg. Trädgården vildvuxen, stod i blom, en explosion av rött, gult, blått. Fågelsången härute öronbedövande första dagarna, innan man vant sig.

 

24 JUNI 

En morgonpromenadi: fåren vid vägen rusade i flock på ledarens givna signal, kossorna betade på Löknäs gärde lite högre upp, Yngve och Lena hus på höjden, en oändlig rad av krukväxter, dill, chili, sik röks... 

 

23 JUNI 

Borden fylls på. 

Glasen fylls på. 

Koff i alla...

Finsk midsommar med strålande sol...Det heter tydligen inte Glad Midsommar! Fick en tillrättavisning...

Heter inte God Påsk. 

Heter inte Glad jul 

Fråga: Vad heter det idag då...?

Svar: Det heter Trevlig Midsommar! coollaughingwinksmilelaughing

 

 

21 JUNI

McD, frukost, kaffe och glass, en morförälder eller farförälder: vi ska inte resa stången i år. Ett barn:MAN MÅSTE resa stången, man kan ju inte dansa runt ingenting...  En kvinna berättar om en vrede mot en fader som tvingat henne fel i livet, och adhd-brodern in i tragedin... Odenplans Orchestra. Här är komedier och tragedier, Medea och Lysistrates sexbojkott, för att få männen att sluta kriga med varandra... Det var andra män som krigade mot män då, än de som krigade mot kvinnor, Metro,  P1. Ring så gnäller vi...

Landskapet fladdrar förbi utanför rutan , Norrtälje 12 kilometer.

Någon har ringt in till p1 och gnäller över att sommarpratarna gnäller för mycket.. "Förr i tiden var det trevligt att lyssna på, nu är det bara kändisar som gnäller över hur svårt de haft det men SE nu, se hur bra det gick för mig.. SORGLIGT. Bedrövligt." 

Och Sommarpratarna har inte börjat prata än.

 

20 JUNI

Humorn. Humor och tycke och smak... Och smaken är som baken, delad. Skrattar när jag tänker på Pinters Dvärgarna, när Len inleder konfrontationen med skådespelaren, upp mot urladdningen: "Njuter du när du in på scenen och alla tittar upp för att se på dig? De kanske inte alls vill titta på dig. De kanske vill titta på någon annan. Har du nånsin frågat dem? Du skulle följa mitt exempel och börja med matematik".

Är det min humor?

Den är nog väldigt mycket annorlunda i så fall....

Humorn. Magnus och Brasse var väldigt mycket humorikonerna på vår tid, de uppfann ståuppen, rewritade Lindemanndialogen. Härenstam pratade en gång om detta att folk blev förbannade när de inte skrattade, publiken blev rasande när han inte var rolig...

Ett tidlöst fenomen.

Det verkar som humorsmaken varit delad i alla tider. 

 

18 JULI

Sista helgen. På Stockholms Stadion, den årliga internationella friidrottsgalan, den som förut hette DN-Galan. Biljetterna i innerfickan. Tur och retur. Jag checkar att allt är på sin plats, i ryggsäcken. I agendan för sommaren: njuta av livet. Midsommar närmar sig med stormsteg, jag sitter och planerar hela denna feelgoodsajt av tankar, stora och små, en släkthistoria, ett språk... Resebiljetterna är där de ska, check, check... Destination Sommar. 

 

17 JUNI 

Packa bilen, ryggsäcken! Midsommar nära nu, riktigt nära. 

Små grodorna är nära nu.   

16 JUNI

15 JUNI

13 JUNI Â 

The actual Harry Houdini,  precis före en föreställning, flyktförsök no22.

 

14 JUNI 

 

13 JUNI

 

12 JUNI 

 

11 JUNI 

 

10 JUNI 

  

9 JUNI

  

8 JUNI

Idag är det ett nytt frossande i det historiska, tiderna, ögonblicken. Färgsatt, och inte färgsatt, så svartvitt det var på den tiden... 

Al Capones Soup Kitchen , under the depression

1945....

Lee Harvey Oswald , ögonblicket han blev avrättad.

Albert Einstein besöker ursprungsbefolkningen

 7 JUNI

 
17 jul 2017


 

 

 

EN SAJT OM IKONERNA

 

DIGITAL

HISTORY

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 .