Historiska personer, del 2
----------------------------------------------------------------------
Del II
SKRÄCKEXEMPEL
En känd grevinna i Ungern gifte sig när hon var 14, detta var på 1600-talet, vi måste läsa historien (se nedan) eftersom det är ett skräckexempel, den okända flickan då, och den hon gifte sig med var en sadist och misshandel ingick i äktenskapet och när grevinnan blev gammal blev hon ett barn...
Ökänd.
Barnäktenskapen har blivit poppis i Sverige igen, står det i tidningen.
Löfven, Fridolin och Anna Kindberg- Batra. Läs!
Mussolini var alltid i slagsmål. Hitlers klassrum en flykt från förnedringen hemma. En lärare agade 13-årige Sadam Hussein som svarade med att gå hem och hämta pickan. Och avlossa ett skott i klassrummet. Hitlers uppväxt är en upprepning av Stalins, som hela deras liv kom att bli spegelbilder av varandra.
Det gemensamma för diktatorerna, förutom den alkoholiserade känslokalle otrogne döde bortsprungne fadern, är enligt Véronique Chalmets "Diktatorernas barndom" att de inte hade någon barndom. Lite Michael Jacksson över alltihop. Idi Amin (1925-2003 ) , den väldige gestalten, som blev barn , när han var 30
Och sen var barn mellan 30-78
Som dagligen under många år arrangerade privata visningar av Disneyfilmer, Pinocchio, Peter Pan, Djungelboken.
Stalin (1879 - 1953).
Den Paranoide.
Småpojke. Hela livet.
Paranoid sen födseln troligen... Hemlig, gick under jorden 21 år gammal, bytte namn, och detta att vi inte ens vet vilket år han är född. Officiellt var det december 1879, samma år som Einstein, Victor Sjöström, och ... Trotskij! Men på wikipedia och andra nätsajter står det 1878.... Stalin hade en hård uppväxt, barndomen präglades av våld i hemmet, likdant som Mao, Franco, Pol Pot, Hussein, Hitler, Khadaffi, och sen blev han ett vuxet barn och vad sysslade han med egentligen? Ingenting väl, förutom supa, se på film, skriva avrättningsorder på order, som alla de där diktatorerna, hundratals order om dödande varje kväll, helt random. De där utrensningarna, först motståndare, sen vänner, alla i hans närhet, alla han såg.
Vilket styre, vilket liv.
*
Jag fick en fråga igår av läraren på den skrivarkurs jag går, Vad minns du från barndomen? SKRIV , så jag började skriva.
Bo Strömstedt (1929-2016)
Jag gillade inte skolan. Jag gillade Expressen. Jag var besatt av tidningar. Radio. Film. Sport. Musik.
Det var alltid nåt annat än skolan...
Det var en bra tid att väsa upp i, ingen arbetslöshet och inget våld och utanförskap. Det var den bästa tiden sägs det!
*
Stalin, Mussilini, Hitler; de var korta, 167 centimeter, 173 centimeter. Som Kim Jong Un. Idi Amin var däremot en jätte.
Och Mao.
Stalin hade högt IQ och skolans undervisning var på för låg nivå enligt honom. Hitler och Franco var däremot medelmåttor i plugget, Pol Pot oduglig, Idi Amin analfabet.
Jag minns Strömstedt och hela den där världen av löpsedlar som fascienrade så mycket , och de hemska historierna, småpojkarna som satte skräck i hela världen och man läste i smyg, och det var skräckexempel på skräckexempel, det var det sånt sålde, sånt som folk ville läsa, då visste de att det inte var så illa...
Världen består av människor som tror att de har det värre än de har.
Stalin, Mussilini, Hitler.
Det var en bra tid, 80-talet. Diktaturerna var historia. Tyrannerna borta. Trodde vi!
*
Tyrannerna har blivit poppis igen i världen, står det i tidningen.
Det är något annat som styr och vi ska inte hänga upp oss på utseende och andra detaljer och många är korta och många är långa och många har IQ och många gillar film och ska Stalin, Hitler och Kim Young Un vara annorlunda för att de är filmgalna? 80 % av jordens befokning gillar film enligt undersökningar och ... ja, det ska dom, skillnaden mellan normala människor och dom där är att vi hade barndom och vi fick titta på film när vi var små och därför blev vi inte filmgalna...
Det är inte IQ, utseende osv som styr vilka vi blir.
Det är något annat som avgör.
Alltid något annat.
Adam och Eva Såg de i parken i morse. Första jackan, något varmt och murgrönt, lite militärt, den andra silver. Ett tätt limmat kärlekapar nära oss och hon hade löv målat på huden, och han en skalbagge, en kedja runt halsen med ett kors och kan ha sett fel men det såg ut som ett par, och de ville snacka med oss, fråga något, sa min flickvän sen, jag hörde ingenting. Jag hade musik i lurarna, svensktoppsmusik. Min tjej sa: det där nytestamentliga paret i parken, hörde du att dom snackade om Livets Ord! Jag hörde ingenting. Jag lyssnade på dansband, den gamla goda svensktoppsmusiken alltså, inte den nya svensktoppsmusiken. Det vi lyssnade på hemma. Det som spelades på kasett och vinyl hos oss på 80-talet.
Sven Ingvars, Jag hade hög volym i lurarna i morse, schlager efter schlager, och samma park, och där såg jag två andra i Tanto, Musiken de lyssnade på i släkten, flashbacks och nostalgi, tankarna flöt iväg rejält! Och den finare kulturen sen som kom efteråt och farsan som muttrade att det skulle vara dragspel och musik: DET MÅSTE MAN KUNNA DANSA TILL. Alla gick bort samtidigt. Under ett år, en vecka, Strömstedt, Hägg, Gellerfeldt, osv. De slogs för sin sak bufflarna, eländet; Den Svenska Litteraturen under 80-talet, den döende, det var den som dog midsommarveckan förra året, och de levande på andra sidan, Werup, Mankell, Tranströmer, osv, De kämpade för det Finaren och Högre när far och mor slogs för svensktoppen, dansbanden.
Mats Gellerfeldt (1952 - 2016) Skribent. Slagskämpe och åsiktsmaskin. Rimbaud i sin egen apokalys. Skrev och läste Flora och Ponoma, Svenska Krusbär, som Strömstedt, och den irländska motsvarigheten. Avled på midsommarafton, den 24 juni, fredagen veckan efter avled Bo Strömstedt, det var några dagar efter Sommarsolståndet, vi gick mot mörkare tider, jag var på en regnig fransk kust de dagarna och längtade hem. Midsommarafton var den magiska dagen, det var något helt annorlunda mot alla andra dagar. Det ställdes fram hemliga flaskor på borden och i buskarna och man minns att det var dagen då föräldrarna gick i armkrok till dansbanan, dagen då de skrattade från morgon till kväll och natten som aldrig tog slut, och man minns den dagen som skrattets, den man längtade till. Man minns drömmarna. Gellerfeldt , fick han ett glas på midsommarafton förra året? Han var på väg till stamlotus Vasa en eftermiddag när jag var på väg hem, tog mod till mig och stannade honom och sa tjena, jag hade skrivit ut 350 sidor papper. en roman, det var precis i början av 2000-talet, något man precis avslutat, som man bar i ryggsäcken, som man tyckte var strålande såklart, Gellerfeldt strök ofta längs Vasaparken med käppen, jag tog mod till mig och frågade: vill du läsa en sak jag skrivit? Han bara blängde, muttrade nej, hytte liksom med käppen... Sen den dagen har jag hatat honom, fortfarande, trots att han är död, jävla surbittergubbe och förvandlades från Wayne filmhjälten, kvarterets ljus och Flora och Ponoma till Den Stora Skräcken, nattliga mardrömmen, den otrevligaste människan jag nånsin mött. Gick hem, slängde alla papper i sopen och blängde och muttrade. Strömstedt rimmar på Gellerfeldt, de var mäktiga på 80-talet, de var överallt i media, de mäktigaste, deras röster dominerade radio, teve, tidningar, idolerna för en mediatokig pojke.
Erzsébet Báthory (1560-1614). En grevinna i Ungern. Ett märkligt fenomen. Vad säger Leif GW Persson i Veckans Brott? Det som är osant skrevs till hundra år efter släktchocken, rättegången, domen. Dikten överträffar verkligheten, samtidigt överträffar denna verklighet det mesta som skrivits av skräckfantasier eller visats på vita duken.
Sanningen borde räckt. När rätten fattat sitt beslut läste domaren upp följande:
"Du, Erzsébet, är ett vilddjur. Du befinner dig i de sista månaderna i livet. Du förtjänar inte att andas luften eller se Herrens ljus. Du ska försvinna från denna värld och aldrig återkomma till den. Må du finna tid att ångra ditt bestialiska levene när skuggorna omsluter dig. Jag dömer dig härmed, härskarinna av Csetjhe, till livstids fängelse i ditt eget slott".
Det märkliga är alltså att dikten slår allt som nånsin fabricerats av äckeldetaljer i våldsgenren (exempel: fetischen blodbadandet, en bur med taggar som hissats upp och där skulle hon stått och duschat i flickornas blod) och samtidigt är verkligheten den kusligaste på topplistan över kusligheter, tävlar i en egen grymhetsdivision, Freddy C och Terror på Elm Street kan slänga sig i väggen! Det måste ändå sägas att det finns nyanser i denna story och att sanningshalten fortfarande disskuteras och ifrågasätts men dokumenten pekar åt ett håll (tortyr och misshandel som med stor grad av sannolikhet ledde till dödsfall och bevisningen (framförallt stora antalet vittnesmål) och de talar för att hon är en av de värsta - kvinnliga i alla fall - i kategorin serial killers.
Helt säker kan man aldrig vara. Dokumenten kan ju vara fabricerade. Det visade Thomas Quick, den påhittade svenska seriemördaren.
Inte konstigt att historien är livskraftig. Den är en del av nationens historia, det var kungen Mattias som drev vidare fallet, önskade dödsstraff, änkan hade eftertraktade egendomar att konfiskera. Det var en laglös epok och trettioåriga kriget stod för dörren och visst kan det funnits en konspirationen mot denna person... Men 300 personer hördes. I Quickfallet: inte ett enda vittne... Jag vet inte vad Leif GW säger men när 300 personer, framförallt familjer till försvunna flickor och överlevande flickor är upprörda och hör av sig, hur sannolikt är det att skandalen är ett påhitt?
Skuldfrågan, min åsikt är orubblig efter research, de som ifrågasätter hela historien (tex Dick Harrisson) ser inte The Big Picture, de använder inte översikten som mått, översikten i detta fall alltså 300 personer! De som ifrågasätter hänger upp sig på detaljer.
Detaljerna, de fick bli fiktion sen för eftervärlden...
Filmens Blod Countness fick leva ett eget liv. En vampyrfantasi.
En vandringssägen som byggts på genom åren. En av de flitigaste karaktärerna inom fiktionen, svårt att konkurera med Jesus och Hitler men hur många förekommer i fler böcker och filmer? Antalet rullar som helt eller delvis bygger på hennes historia är 40, och lika många romaner, dessutom har hon dykt upp i serietidningar, poesi, pjäser, dataspel.
Det var en grupp (tre tjänstekvinnor och en man) som låg bakom övergreppen. Grevinnan var den filmiska i gruppen.
Hon blev gift. Blev äldre. Blev uttråkad. Blev änka. Det var då det började spåra ur rejält. Blev sadist. Verkligheten räckte inte till där i de tomma slottskorridorerna och salarna. Rättegångsmaterialet visar att det var ett kommando som samarbetade och dammsög nära omgivningen på unga offer. Det slogs larm om tortyr och försvinnanden i slottet. Så öppnade hon etikettskola för att locka till sig flickor från avlägsna byar. Det har beskrivits som en skenrättegång, spekulationer om konspiration och allt möjligt; ett vittne påstod att 650 personer fått sätta livet till. Hon dömdes att muras in i Cachtice Castle, slottet som obskyrturismen gör reklam för idag på nätet, som hon fått som gåva av maken efter ett arrangerat bröllop 14 år gammal.
Medhjälparna fick hårdare straff än grevinnan själv, fingrarna avslitna med tång, därefter brändes de på bål. Den mäktiga adelssläkten la locket på och skandalen tystades ner effektivt men hundra år senare forskade László Turóczi på ungersk historia och kom över rättegångsmaterialet.
De som gräver det förflutna kommer ibland över rubbade psyken och undrar var fakta slutar och varför verkligheten inte räcker till. Fabeln som förts över från generation till generation i Ungern och grannländerna skruvade till sanningen, tex i tider när vampyrer trendat, tex under 2000-talet. Vita duken har förädlat den fiktiva karikatyren med en kvinna som badar i blod (är det från denna myt ordet blodbad kommer?) Fantasy, skräckfilmer (Daughters of Darkness, Countness Dracula osv), storslagna dramaproduktioner (The Countess, från 2009 , franska skådespelerskan Julie Delpy, skrev, regisserade, och spelade huvudroll) och finare konstfilmer. (I provokationen Immoral Tales var det Paloma Picasso som badade i det röda i rollen som Blod Countness).
Som illustration hur välkänd Erzsébet Báthory är i denna del av Europa kan man nämna storproduktionen Bathory: Countess of Blood som hade gigantisk budget, spelades in 2008 och blev två och en halv timme lång fantasymovie, det blev inte några större hyllningar för den, kanske för att den avvek lite från myten. Det var den dyraste tjeckiska filmen någonsin i alla fall.
Dick Harrisson och Herman Lindqvist. Måndag. Lägger ifrån mig Mörkret i Människan. En autistisk bok. Sörlins sanslösa namndroppande. Och sifferdroppande. Lockande och skrämmande. Det är sista veckan i mars och vi har lämnat vintern definitivt nu. Ett halvår av ljus.
Denna sajt är också namndroppade och sifferdroppande. Till den grad att det såg komiskt ut. Var tvungen att rensa bort siffror. En stor nummerutrensning innan frukosten.
Jag tänkte dumpa metaavsnitten från den historiska sajten men hamnade på vampyrforskarens blogg igår och då var det kört. Får bli en metavecka. Del III heter SKAPA HISTORIA eller Historia som fiktion.... Det är ett gigantiskt ämne.
Katarina Harrisson Lindberg hette forskaren, författaren, bloggerskan och hamnade i dispyt med henne och hennes make igår angående den kriminella gestalten från Shakespeares tid Erzsébet Báthory. Grevinnan som var ett monster bland monster, det var en våldsam tid men det ursäktar inte ett monster att det bara fanns en massa andra monster runt omkring, att umgås med. Detta specifika människomonster har ju blivit fiktion och en karikatyr, fått tjäna som tidstypiskt exempel för tidlös meningslös ondska, ett skräckexempel. Hon föddes troligen fyra år före Shakespeare, och dog två år före honom, 1614.
Dessa siffror.
Och dessa kopplingar.
Det är ganska relevant. Åren. När folk levde, när man föddes, tycker ni inte? Varför firar vi födelsedagar, och tänk efter, vi hade blivit ganska annorlunda människor om vi fötts 1945 istället för 1975 eller 2015, till exempel. Årtal är det viktigaste i livet och historien, tro inget annat..... Det var en mysig rolig skön behaglig blogg och blogg är alltid starkare läsupplevelse än alla romaner tillsammans, bloggen föll i smaken, väldigt avslappnad och rapp. Skummade ett år tillbaka, den påminde om min förut, hon har spottat ur sig ett inlägg per dag troligen under tio femton år, sedan big bang. När bloggosfären uppstod. Mycket hem, mycket vardag. Blandat med tankar. Under tio år kommer nya inslag i hemmet och vardagen, nya resmål, en dotter plötsligt på bilderna, som uppenbart inte var biologisk och byte av språk och riktning på allt, troligen det som gjorde bloggen sympatisk, som drog bloggerskan bort från vampyrerna.
Till saken.
Paret Harrissons yrkesläggning, vampyrforskningen.
Två saker. Metaversionen av ämnet och den makabra historien om ungerska grevinnan. (Meta betyder att man skriver om hur man skriver, om andra som skriver om historia, som jag gör nu, meta betyder flum och filosofi och...)
Imorgon måste jag skriva den sanna berättelsen om Erzsébet Báthory.
OM TVÅ SVENSKA VAMPYRFORSKARE
Bloggen jag läste igår lanserades som bloggen om det nutida svenska kungaparet av Historia. En variant av den populära hockeyfrubloggen, eller Sanna Lundells blogg. Okänd kvinna som lever med superkänd man. Och bloggar om det livet. Dick Harrisson handlar det om i detta fall. Han som tog över tronen efter Herman Lindqvist. Man får läsa sanningen om maktskiftet i denna blogg. Hur kronon bytte plats. Och det går aldrig till som man tror, finns ingen plan, en person bara lever på och jobbar på och söker jobb inom sitt område för att få inkomst och uppehälle och plötsligt är jobben teve och tidningar och plötsligt syns man överallt och är nye fixstjärnan utan att ha planerat det. Utan att veta om det är man den landet söker, luckan när kungen Herman blev gammal. Man har ingen aning om att man har talang, är medial, rappkäftad, nördigt kompetent, språkbegåvad, underhållande, osv.
Dick har ju hela paketet, språkbegåvad nörd, skriver bra.
Och som Herman ska man uttala sig om alla personer i historien och någon faktauppgift kan bli fel och någon vinkling också och är man landets talesperson i ett ämne hamnar man alltid i konflikter. Konflikten i detta fall: Erzsébet Báthory. Det måste vara felvinklat i Harrissons version. Jag måste skriva en annan version.
Fallet Erzsébet Báthory är ett unikt historiskt personfall, troligen den värsta kriminella kvinnan genom tiderna. Harrisson vinkling av fallet är en metaberättelse av teknisk historiefoskningsart. Den fokuserar helt på de historiska förvanskningarna, 1700-talsskrönan.
Det är väldigt viktigt att skilja fakta och fiktion åt och man sluter upp bakom hans stora ideologiska sanningsprojekt till hundra procent och det är ju hela samhällets grundprincip, fundamentet inom forskning, politik, media, rättstat, osv. Men han uttrycker sig fel i detta fall.
Alltså, dels finns en gräns då bagatelluppgifter blir sekundära, dels får man inte använda faktafelen för att själv skriva om hela berättelsen om en historisk person, som Dick gör i detta fall. Det förekommer rena påhitt, grov fiktion eller lögner kring henne och sånt gör mig också upprörd men det får inte gå ut över den sanna berättelsen som det gör i Dicks historieskrivning av Erzsébet Báthory.
Den tragiska historien omgärdas av rykten och osäkra uppgifter (den inflytesrika släkten bricka i det spelet) men att hon mördade ett stort antal flickor på eget initiativ genom tortyr och medhjälpare är om inte hundraprocentigt säkert så i alla fall högst sannolikt. Dokumenten från rättegången med väldigt många vittnesuppgifter och en uppsjö av faktauppgifter (oförklarliga försvinnanden osv) talar för det.
I det ljuset är hans formuleringar märkliga. Den andra sidan av saken då? Spin-offf-effekten, skrönan, där har han rätt och självklart förfärligt att lögner blir till sanning om en person, men är inte de bagatellartade i detta fall? De som handlar om vilka tortyrmetoder hon använde, och om hon duschade och badade i blod eller inte.
Såna kuriosaskrönor finns om alla historiska personer från tiden, kungar osv.
Blodbaden (sic!), det ordet använder Dick, och man undrar hur medvetet ordvalet är. Måste vara medvetet, dubbeltydningen går ju inte att missa. Blodbad i betydelse lögning och hygiensk syssla, eller blodbad i betydelse dödande.
När han säger att det aldrig hänt menar han alltså den udda suspekta första betydelsen.
Är man så grumlig i uttrycket är man fiskare i historiebedrägeriets vatten. Ordens makt kan man bruka och missbruka som forskare; Dick H driver med oss när han använder blodbad i faktakontexten här - olyckliga formuleringen "historien om blodbaden är en skröna från 1700-talet" som får oss att tro att hon aldrig mördade någon - och då sysslar man med vampyrforskning mer än seriös forskning.
Adam och Eva. Sitter och läser Mörkret i Människan, andra delen i Sverker Sörlins jätteverk om Europas idéhistoria 1492-1918, närmare 1500 sidor. Den förtjänar ju alla rosor men är irriterad på avsnitten om Darwin.
Sägs att Marx tog avstånd från marxismen men att Darwin slöt upp bakom darwinismen. Sörlin lyfter fram några citat där Darwin uttycker sig nedsättande mot ursprungsbefolkningen när han var ute och reste. Eftersom alla hade den attityden då och där tycker jag man kan överse med den biten och i jämförelse med ALLA samtida var han modern och liberal. Stark motståndare till slaveriet t ex.
Trådarna från darwinismen leder rakt ner i mörkaste rasbiologin senare, rasteorierna, katastrofen. Kanske borde Darwin i olika statement varit tydligare där men hur lätt är inte det att säga idag. Vi vet inte vilka utrotningar och övergrepp som väntar om 30-40 år, vi vet att de väntar men inte vad och vi har ingen aning vilka förövarna är då och hur vi ska uttala oss idag och hur vi kommer att dömas, kommer nästa svarta mördar-ism ur Islam eller ur Trump eller ur feminismen eller ur Buddismen som jag gärna vill hylla men det är bäst att inte uttala sig om någon ism.... När man läst en massa bäcker om Darwin, hans liv och person och teori vill man befria honom från allt det där. Han har inget med det svarta på 1900-talet att göra, darwinismen har det. Men inte Darwin. Allt han gjorde var att presentera en teori.
Som var så sann en revolutionerande teori kan vara. Som var en gåva till vetenskapen och om man inte får prestentera ett sånt vetenskapligt genombrott för att det kan få konsekvenser och tolkas fel hos virrpannor, är tanken skruvad in absurdum, en orimlig efterhandsabsurdism, då måste vi ju lägga ner all vetenskap omedelbart.
*
Mörkret. Det finns två exempel.
Det är två motsatser som sammanblandas.
Svarta sinnet och det folket ni vet som klär sig i svarta kläder och läser vissa kultböcker och lyssnar på en viss tuffare musik. Å ena sida den hårda energin, den tunga kraften framåt. Å andra sidan tillbakarörelsen som är skräcken, en märklig läggning som inte leder nånstans annat än inåt till skräck, skräck, ve och fasa.
Jag har alltid älskat energin, rocken, det hårda tunga om det doftar diesel, hästkrafter, smutsiga händer. Alltid älskat gå ner i mörka källaren och jobba stenhårt, svetten. Tränade sönder min kropp på det viset när jag var liten.
Jag har alltid hatat skräck.
*
Erzsébet Báthory är en kultfabel. I vissa kretsar är blod sex och manlighet, och den blödige omanlig, jag behöver inte se filmerna och läsa böckerna om henne, jag vet att jag är manlig och macho, sett mig i spegeln.
Hon är ett skräckexempel.
De där två kategorierna som går på rockklubbar, den ena verklighet, den andra teater, kitsch , ihopsmetade till en kategori när P3Guld delar ut Rock&Metal, det är bara skräcken kvar, skådespelet, teatern, den märkliga läggningen, och det är den Katarina Harrisson Lindberg skriver om i Vampyernas Historia, en bok man kan läsa på google på nätet.
Det finns många som gillar vampyrer och fine fine, det börjar tidigt, antingen gillar man skräck eller inte, genren med alla morbida karaktärer, de måste variera sig och kalla mardrömmarna olika saker, clowner, spöke, vampyr, ailien, vålnad, en sjuksyster av hundra jag mötte förra året pratade om vampyrer hela tiden, eftersom hon inte hittade min puls, sommarvikarie, var väl 18 men uppförde sig som 15 och väldigt inne på vampyrerna och skräcken och många sjuksystrar har säkert den dragningen till blod, som Bathory. En sån sjuksyster, seriemördare.
Som Katarina Harrisson Lindberg, (1976-), vampyrforskare.
Hon låter lite som försvarsadvokat när hon skriver om den ungerska förbryterskan i debutboken. Tonen mot en av historiens värsta seriemördare ska i anständighetens namn vara hårdare. Det är mer fascination i forskarens röst, hon har svårt dölja dragningen. Skräck som lust, visst är det ok, och vampyrer måste man gilla om man ska bli vampyrforskare. Det finns en makaber twist med hela historien.
När Harrisson Lindberg skulle lansera sig i offentligheten gjorde hon det med en morbid fantasi om lusten att avrätta ungdomarna hon föreläst för under dagen, ett blogginlägg om pålning , en vanlig avrättningsmetod förr i tiden. Det var hälsning till kvinnan hon skrivit om i boken. Exakt samma fantasi, samma läggning. Erzsébet Báthory lockade ett stort antal unga kvinnor till slottet och använde tortyrredskap i sadistiska perversioner som ledde till dödsfall.
Maken Dick Harrisson har också skrivit en del om legenden som blivit förvanskad fiktion i eftervärlden och han konstaterar att grevinnan "verkligen existerat. Hon föddes 1560 och dog 1614. Men historien om blodbaden är en skröna från 1700-talet. Det är korrekt att hon ställdes inför rätta och dömdes till att muras in i ett rum, alldeles som i böcker och filmer, men resten är påhittat. Verklighetens Erzsébet Báthory tycks ha varit en hårdhänt slottsfru som säkert hade ett antal tjänstekvinnors liv på sitt samvete, men hon var ingen ”Grevinnan Dracula”."
Jag fattar inte riktigt varför paret använder så överslätande formuleringar.... "säkert ett antal tjänstekvinnors liv på sitt samvete". Som om det är viktigare att ta död på den i sammanhanget ganska bagatellartade skrönan om att hon badade i blod än att placera in henne i rätt historiskt sammanhang och beskriva henne som den grymma historiska gestalt hon var, seriemörderskan. Det som blir kvar av Erzsébet Báthory efter kritisk granskning är ju den bevisat bestialiska livsgärningen.
Zlatan. Anfallare. Erövrare. Havets fasa på de brittiska öarna. Hängd och arkebuserad som de flesta i hans skor, lustmördad som Kapten Kidd vid Themsen, korsfäst som Lord Byron och de skickligaste poeterna, återuppstånden som vilken jävel som helst, den kanske allra svartaste och jävligaste? Janne Anderssons landslag vann igår igen. Den nye coachen kom till ett dukat bord. En strid ström av talanger i rättan tid. Samtidigt har Janne Andersson fotbollsöga. Han ska ha kredd för uttagningarna. Han pusslar ihop delarna snyggt, ser hur lag ska komponeras, hur spelartyper gifter sig med varandra. Men han ska ha kritik för att han inte ringde Zlatan 11/11 förra året på morgonen och sa: kom ner till Stade de France ikväll, jag säger inget till någon, vi chockar stadion. Fransmännen hade blivit paralyserade. Pissat på sig. Det var ju den avgörande matchen. Ett kryss där och Sverige hade varit i tät i gruppen nu, och haft ett oslagbart utgångsläge, en ruggig pole position. Jag är säker på att Zlatan tackat ja och fattar inte varför han inte ringde. Fan. Svagt och tjänstefel Janne! (Kanske ringer han 9 juni men då är det inte samma sak, då är det Zlatan som har press på sig på Friends och inte fransmännen.)
Kapten Kidd (1645 - 1701). Det var tänkt att han skulle bli folkhjälte. Han stiger ombord på Adventure Galley med mäktiga nationella intressen i ryggen, 34-kanonersskeppet lämnar hamn för plikten, för fosterlandet, Röda Havet, Indiska oceanen, en bricka i spelet mellan England, Spanien, Frankrike om världsherraväldet till havs. Det officiella uppdraget är att bekämpa sjöröveriet.
Det är mycket Putin över Kapten Kidd.
En riskkapitalist, en private equity som gjort snabba cash i olaglig handel med piraterna i hamnen. Plundrandet är sanktionerat från högsta ort, uppdragsgivare engelska flottan. The essential Kapten Kidd på väg mot skatten. The essential Kapten Kidd - en beräknande chanstagare, alltid marginal när han kalkylerar med riskerna - och den andra: havets fasa som alldeles snart är blottad, chanslös.
Livet är välordnat. Han har gift sig med änkan Sarah Bradley Cox, blivit förmögen, familj i New York.
Fallet är klassiskt, det kunde gå åt helvete väldigt fort under sekelskiftet till 1700-talet, och väldigt fort idag, och sen innan hängningen återstår inget mer än: vad fan hände där? Stora folkmassan vid Themsen, avrättningsplatsen, bara några år senare.
Det fanns inte på kartan.
Det är väldigt mycket Trump över Kapten Kidd.
En pirat av folket, en pirat av regering, hela kungadömet, ett syndikat där politiker från styrande whigpartiet ingick, lorder, bankirer. en och annan earl, de styr upp verksamheten och får procent på bytena. Det finns ett inofficiellt uppdrag också, den dubbla drivkraften mot skatterna, det är fler än Kapten Kidd som sett hur snabbt man kan bli förmögen till sjöss. Sjöröveriet är den mest lönsamma av branscher i slutet av 1600-talet. De håvar in där de kan håva in, den brittska sociten på 1600-talet i gränslandet när imperiet tar sina språng.
Ska dagens slagna hjältar, ska vi undantaglöst bli seriefigurer i en framtid på ca 7-8 generationer? I så fall: READ THIS. En radda händelser nådens år 1697 får lyckan att vända. Konflikt med den egna besättningen, sjöbjugg, tropiska sjukdomar, vattenbrist har slagit ut en stor del av manskapet på Adventure Galley. Den arabiska hettan i Röda Havet skapar desperation. Kaptenen vill ligga lågt, övriga anfalla varje fartyg de ser, missnöjet rör sig neråt mot det slutgiltiga myteriet, skeppet läcker, en frän ordväxling leder till att Kidd svingar ett spann i pallet på artillerikonstapel William Moore som avlider ett dygn senare.
Samtidigt är den politiska maktförskjutningen på hemmaplan förödande för Kidd, whigpartiet tappar stöd och Tory växer och Kidd kommer att anklagas för sjöröveri, hans eget manskap vittnar mot honom, dödsdomen ett led i maktkampen, en politisk triumf för tories. De vinner stöd på att rensa ut i det som i folkmun nu kallas "Piratpartiet" och deras smutsiga affärer. När Kapten Kidd avrättas är han ökänd bland allmänheten, ett redskap för maktintriger, smutskastningen i partipolitikens namn, så fort vänder plotten i sagan, så random går ryktet, så random skapas berättelserna om oss och våra jordiska förehavanden och det fanns inget READ THIS på de papper han fick med resan. Han har handlat i enlighet med de fullmakter han fått underskrivna men blir symbol för girighet och ondska, den grymme bland grymma pirater, det är så han slutar med repet runt halsen och kliver in i sagan; filmerna, böckerna, populärkulturen.